Mjau, idag är Matte död.
Nästan i alla fall.
Feberfrossa och värk överallt.
Fruktansvärt trött och orkar inte röra sig.
Men det gör inget.
Vi visste ju att det skulle bli så här.
Det är priset som Matte måste betala.
I x antal dagar.
Men jag klagar inte alls för det är mysigt att vi hänger i sängen och jag kan ligga tätt intill Matte.
Jag begär inte så mycket mer.
Dessutom har jag fått fina julklappar från tant Lotta och hennes familj.
En stor myntabanan och bollar med fotbollsmönster till exempel.
Så jag kan roa mig själv om det behövs.
Sånt är livet med Matte.
Men jag älskar henne hur som helst.
Mjau!