Mjau, jag fortsätter att busa med tomtarna.
Ibland går det väldigt vild till.
Och ibland gräver jag ner någon tomte under mattan.
Det är sånt som händer när man dansar inför julen...
Naturligtvis försöker jag sedan att gräva fram den igen.
Vilket inte alltid är så lätt.
Däremot har jag faktiskt aldrig grävt ner en tomte i min låda.
Jag har aldrig någonsin tagit en leksak till min låda.
Även om jag ju hade en lång period där jag dränkte mina leksaker i vattenskålen...
Det kanske ni kommer ihåg?
Jag vet inte riktigt varför Matte fnissar när vi dansar, tomtarna och jag.
Det är faktiskt lite respektlöst när tomtarna och jag jobbar så hårt!
Jag antar att hon inte förstår sig på den kulturella aspekten av tomtedans.
Hon är en mycket ignorant tvåbening.
Mycket ska man vara med om.
Men jag tappar inte entusiasm för det.
Jag bekymrar mig bara för tomtarnas psykiska hälsa i dessa ögonblick.
Vem vill bli utskrattad när man anstränger sig så mycket för juldansen?
Så nu övar vi oftast tidigt på morgonen innan Matte har gått upp.
Jag vill ju inte att tomtarna får någon jul-trauma...
Då kanske de vägar att dansa nästa år.
Och det skulle vara hemsk tråkigt.
Mjau!

Mjau, nu har jag hittat bilden.
Här kommer den, bara för att den är så roligt.