Mjau, jag har kommit fram till att Halloween hänger ihop med svarta katter.
Vilket är lite orättvist.
Vi andra som inte är svarta då?
Ska vi inte få ha roligt?
Åt andra sidan ser de flesta katter svarta ut i mörkret.
Speciellt i motljus.
Så det finns hopp.
Hopp för oss katter alltså.
Tvåbeningar är precis lika knasiga som vanligt.
Imorgon till exempel ska Matte åka och bråka.
Hon ska betala för att åka fram och tillbaka och hon ska betala för att få vara på ett ställe hon inte vill vara på och bråka...
Och så tror tvåbeningar att de är smarta varelser!
Jag säger då det...
Med tanke på det känns spöken inte ett dugg konstiga.
Nu kommer det flera spökiga bilder så Cornelia, se till att hålla Sven i tassen.
Mjau!

Mjau, nu är den här - spökhelgen.
(Och här måste jag be Sven att putta undan Cornelia från datorn och högläsa texten för henne, så hon slipper se bilden.)
Jag började helgen redan igår kväll med att göra något som jag inte brukar göra.
Jag ställde mig upp mot väggen i sovrummet och drog klorna på tapeten.
Det lät precis som krita eller naglar på svarta tavlan och Matte var tvungen att rysa till.
Sedan hämnades hon genom att sova 11 timmar i sträck.
Jag trodde verkligen inte att hon skulle vakna igen.
Fast det inte är första gången som Matte gör så.
Men jag gjorde som jag brukar - väntade tålmodigt.
Och till slut blev det frukost i alla fall.
På eftermiddagen.
Åt andra sidan så sov Matte inte en enda blund härom natten.
Så då blev det en massa gos istället.
Och jag sov hela natten hos Matte i sängen.
För jag sov en del i alla fall.
Jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska spöka i natt.
Härom natten försökte jag gräva mig in under Mattes huvudkudde.
Men då undrade Matte bara vad sjutton jag höll på med...
Tänker ni spöka lite?
Mjau!

.....


.....



.....




Boooh!!!

Idag bloggar vi inte.
Tänkte bara säga det.
Mjau!

Mjau, idag hämtade hemtjänsten en stor blå låda till mig (och till Matte också).
Jag älskar dessa blå lådor!
Det är alltid mina favoritgodis i dem, några lyxiga portionspåsar med mat och några spännande leksaker.
Och så brukar det även vara te, choklad och kattidningar till Matte.
Så Matte älskar också lådorna.
Det blir alltid lite fest när vi öppnar en blå låda!
Jag blev dessutom extra glad över leksakerna eftersom Matte inte riktigt kan leka med mig just nu.
Så nu kan jag sysselsätta mig själv en hel del under tiden.
Vi tackar Smiley så väldigt mycket!
Förra veckan fick jag dessutom en annan låda.
En i plast.
Matte hade nämligen beställt en ny toalåda åt mig.
Jag envisas ju med att ha två lådor i badrummet nuförtiden och då ville Matte ha en låda med höga kanter att ha på golvet.
Jag vet inte riktigt vad hon har väntat sig.
Men jag kan försäkra er om att jag ändå lyckas sprätta strö omkring på badrumsgolvet...
Det är ju faktiskt lite halva nöjet med att gå på lådan, eller hur?
Och vi har definitivt inte plats för ett till toaskåp.
Så Matte får jobba lite extra.
Men eftersom lådan står där den står så blev det en lite snyggare låda.
Mjausan i min lilla låda vilka fina lådor man får just nu till höger och vänster!
Precis som det ska vara, med andra ord.
En stilig låda till en stilig katt.
Mjau!

Mjau, ibland är det lite roligt att titta tillbaka och minnas saker.
Jag kommer ihåg när jag hade bodd hos Matte i åtta månader.
Då tyckte hon att hon skulle åka på semester en vecka.
Naturligtvis hade jag kattvakt och blev omsködd på bästa sätt.
Men jag var inte nöjd.
Jag gillade inte läget.
Jag tyckte att det var extremt oförskämt av Matte att åka bort ifrån mig.
Jag var visserligen väldigt skygg då.
Men jag gillade Matte.
Och jag ville verkligen inte ha någon kattvakt.
(Det vill jag fortfarande inte!)
Så jag beslöt mig för att ge Matte ett minnesvärt välkomstpresent.
Jag jobbade på det i flera dagar.
Men jag tyckte att det blev riktigt bra.
Och Matte blev mycket imponerad!
I flera år efteråt drog jag ner hennes pulsvärmare från soffbordet när jag var missnöjd med något.
Till exempel om Matte jobbade för mycket.
Men allt garn har efter den här bilden varit nästan spårlöst försvunnen...
Jag vet inte alls varför.
Mjau!

Mjau, i natt gjorde jag en liten utflykt.
Vi kunde inte sova eftersom Matte hade så ont.
Så Matte läste ganska länge i en bok.
Runt klockan 02 ställde Matte ut bibliotekdböckerna utanför dörren på rollatorn.
De blir hämtade en gång i månaden och så kommer det nya böcker.
Jag passade på att nosa ut också.
Matte sa då att jag fick komma ut om jag ville.
Vanligtvis tycker jag att det är lite läskig men eftersom det var mitt i natten och helt knäpp tyst i huset så vågade jag mig ut.
Och jag var mycket modigare än vanligt!
Jag nosade runt grannens dörr och sedan runt rollatorn.
Det har jag gjort förut.
Men i natt vågade jag att gå mycket längre.
Jag bara fortsatte gå och nosa intensivt.
Jag satte fart mot bergsväggen och sedan svängde jag till höger...
Och där någonstans fick Matte lite panik.
Hennes mardröm - grå loftgångar, grå bergsvägg och en liten grå katt.
Hon tyckte att jag var alldeles för målmedveten och snackade med läpparna och ropade viskande på mig.
Men jag struntade fullständigt i henne.
Det här tillfället hade jag väntat på!
Jag skulle aldrig våga göra så på dagtid.
Då är det alltid något som låter.
Men just då var det perfekt.
Matte tyckte dock att både jag och hela situationen gick för långt så hon sprang efter mig och då vände jag om och sprang tillbaka till vår lägenhet.
Matte stängde dörren och sedan pustade vi båda ut lite.
Hihi, jag hade verkligen lyckats att skrämma Matte!
Men nu ska jag hålla mig i pälsen och sköta mig.
Det har jag lovat.
Nästan i alla fall.
Var det någon som kallade mig skyggis?
Mjau!

Mjau, nu har militären lekt här ovanför i 36 timmar. Det börjar bli riktigt tröttsamt.
Igår kväll var jag till slut tvungen att gömma mig under soffbordet ett tag.
Det finns faktiskt en gräns för hur mycket man orkar.
Förresten håller jag på att öva för fullt för Halloween!
Jag vet inte riktigt vad jag ska klä ut mig till än.
Kanske dammråttorna som ligger under soffan?
Eller en filt?
Spökkatt?
Läskigt ska det hursomhelst vara.
Och då måste man öva på en skrämmande blick.
De här bilderna är visserligen gamla men jag tycker att jag är rätt nära.
Ser jag ordentligt läskigt ut?
Vad tycker du, Cornelia?
Jag hoppas det.
Mjau!

Mjau, just nu leker det några flygplan ovanför vårt hus.
De har lekt i flera dagar redan men fram till idag har vi inte blivit direkt störda.
Men idag låter det väldigt mycket.
Så pass att jag faktiskt blir störd på riktigt.
Och eftersom det inte är vanliga flygplan utan militärflygplan så låter de också extra mycket.
Jag har rynkat morrhåren många gånger idag.
Men nu på kvällen så rynkar jag på hela pälsen.
Och nu finns det ju även en överhängande risk att de ska leka just här hela natten.
Suck och morr, liksom...
Det är faktiskt första gången som vi har fått en lapp i brevlådan inför deras lekar.
Tidigare har de bara lagt en varning i tidningen.
Men då har de heller inte hållit på på natten.
Jag måste ju medge att jag började morrade redan när lappen kom hem till oss för två veckor sedan och Matte berättade vad som stod på den.
Bara tanken på det hela fick mig att morra.
Men nu när det är skarpt läge så känner jag mig mest skrämd.
Jag tycker inte om helikopter eftersom de låter mer och kommer närmare än vanliga flygplan.
Och militärflygplan låter ännu mer och kommer också mycket nära.
Matte påstår att det är lugnt.
Men det tycker inte jag.
Åt andra sidan är jag inte jätterädd heller.
Matte är ju här och pratar lugnande med mig.
Så jag behöver inte gå och gömma mig.
Men jag gillar det inte.
Jag gillar det inte alls.
Morrrrrrr....!