Mjau, idag är det jubileum för bloggen!
Sju svåra år...
Jag borde väl räknas som en litterär katt vid det är laget, tycker jag.
Det var nog en himla tur att Matte är en sådan bra lyssnare och fattade att jag hade mycket att berätta fast jag var så fruktansvärt skygg.
Då var det inte ens säkert att jag någonsin skulle bli trygg.
Matte visste att om hon någonsin skulle uppleva det som bilden nedan visar.
Men hon tyckte redan så mycket om mig att hon sa att inte spelade någon roll.
Hon sa att det viktigaste var att jag skulle vara lycklig.
Och lycklig har jag definitivt varit och är det fortfarande mer än någonsin.
Det trodde jag aldrig att livet kunde bli så underbart när jag blev infångad och var så otroligt rädd och panisk.
Och dessutom utvecklas jag fortfarande.
En liten tass i taget.
Kommer ni att fortsätta läsa de kommande sju åren?

Mjau, det finns tvåbeningar som påstår att katter inte kan se färger.
Det tror jag inte på.
Då hade jag ju inte kunnat kreera så fina stilleben som jag gör.
Eller hur?
Jag älskar verkligen den nya mattan.
Och jag ligger extra mycket på den eftersom den matchar min päls så bra.
Eftersom det är söndag idag och Matte har repat sig så har jag haft utrymme för lite mer färgmatchning.
Inte som ett stilleben.
Men en inredningsdetalj.
Grön boll till grön tunnel.
Blå boll till blå matta.
Kom nu inte och påstår att jag inte ser färger.
Mjau!

Mjau, jag har ju glömt att visa er det färdiga pusslet.
Matte tyckte att det var väldigt roligt att lägga.
Hon säger att det är synd att hon inte har en passande ram för då hade hon ramat in det.
Själv fick jag som vanligt inte hjälpa till.
Men häromdagen hade någon skadad kanten.
Undrar verkligen vem det kan ha varit?
Mjau!

Mjau, idag var det soligt en stund och då gick jag ut på balkongen.
Jag satte mig längst till höger, precis där solen nuddar balkongen så här års.
Och så drömde jag om våren en liten stund.
Fast det var faktiskt rätt kyligt.
Matte drömde också om våren.
Så hon plockade fram jord och krukor och sådde både tomatfrön och blomsterfrön.
Och det är ju bra.
Jag måste ju ha något som ger skugga på sommaren.
Nu ska jag drömma en liten stund om varma sommardagar när man kan ligga i skuggan av en blomkruka ute på balkongen och titta på alla fjäderkottlettar vid vattnet...
Mjau!

Mjau, man skulle ju kunna tro att jag har tassarna fulla just nu.
Men idag kände jag för att välta ännu en milstolpe.
Jag har ätit godis ur hemtjänstens hand!
Jo, ni läste rätt.
Jag ville inte i början men jag var väldigt sugen på godis och Matte ville att jag skulle vara framme.
Så till slut kom jag fram till att det var värt att få extra godis.
Och nej, jag dog inte.
Och ingen försökte att hålla fast mig.
Så jag kan tänka mig att göra det igen.
Kanske.
Mjau!

Mjau, sjuksköterskan Mimmi informerar att patienten måste fortsätta vila och sova mycket.
De enda aktiviteter som är tillåten är gos och att mata katten med godis.
Det låter väl rimligt?
Mjau!

Mjau, jag måste nog skjuta upp mjauktionen lite mer eftersom Matte inte kan hålla sig på mattan.
Igår kväll när vi hade lagt oss och höll på att somna så blev Matte plötsligt mycket orolig.
Hon försökte att dricka vatten, gick plankös runt och ringde ett samtal.
Sedan kastade hon på sig kläderna fast det var mitt i natten och försvann ur lägenheten utan att prata med mig.
Sedan var hon borta i flera timmar.
Jag blev så orolig att jag spydde upp hela kvällsmaten på två ställen.
Nu kanske ni tror att jag spydde på den nya mattan?
Nej, jag är ändå lite hänsynsfull och prickade in golvet mellan den nya mattan och hallmattan.
Så när Matte äntligen kom hem i morse så fick hon börja med att torka spyor.
Hon var helt slut.
Och hade en massa konstiga blåa klistermärken överallt på kroppen.
Tydligen hade Matte fått en allergisk reaktion och tillbringade natten på akuten.
Sedan har vi legat och sovit hela dagen.
Hemtjänsten fick rycka ut och hämta medicin på apoteket.
Nu ska vi nog ta det lugnt några dagar utan att planera mjauktionen.
Tvåbeningar är då väldigt konstiga, om ni frågar mig.
Men så länge hon är hemma är jag nöjd.
Mjau!

Mjau, idag kom hemtjänsten för att städa och tvätta.
Och sedan bad Matte om hjälp med att få den nya begagnade mattan på plats.
Det visade sig var lättare sagt än gjort.
Mattan är så pass stor att den behövde komma in under tevebordet och bokhyllan för att inte krocka med mattan som ligger framför soffan.
Bokhyllan var de tvungna att tömma nästa helt och tevebordet var inte direkt lätt heller.
Och så en ganska stel matta på det.
Man kan lugnt säga att mattan gjort Matte matt...
Men jag älskar mattan!
Eftersom den är begagnad så luktar den otroligt spännande. Och den är skönt att ligga på och rulla runt och leka.
Det är ju mycket enklare att få grepp för tassarna på en matta än på ett trägolv.
Dessutom matchar mattan och jag väldigt bra.
Så jag känner mig extremt nöjd.
Mjau!