Mjau, idag har Matte planerat penseerna.
Hon trotsade sin onda finger men tejpade den ordentligt så att det inte skulle komma jord i såret.
Och hon avböjde alla mina erbjudanden om hjälp.
Naturligtvis höll jag mig ändå ganska nära, redo att gripa in om det skulle behövas (eller ges chansen).
Allt förlöpte tyvärr helt odramatiskt förutom lite spilld jord.
Och sedan placerade Matte penseerna på mycket obekväm kravshöjd.
Det tyckte jag var väldigt oförskämt.
Jag lyckades knappt få in en tass i blomlådan när hon hade vänt ryggen till.
Men jag lyckades i alla fall få lite jord på tassen.
Ibland får man nöja sig med det lilla.
Jag ska klura ut i lugn och ro hur jag kan gräva upp penseerna så småningom.
Det är ju det som livet handlar om.
Att gräva och sedan lämna fotspår.
Ja, en del av livet i alla fall.
Sedan har jag legat i min koja på balkongen och tittat på solnedgången.
Jag tycker om solnedgångar.
Mjau!

Mjau, idag har Matte verkligen drivit saker på sin spets.
Hon var ganska groggy efter gårdagen.
Men hon gick i alla fall upp för att äta frukost.
När hon sedan skulle ställa disken i maskinen så lyckades hon på något sätt att få in en gaffelspets rakt in under fingernageln.
Det fick henne att vifta på handen och att säga många otrevliga saker...
Och sedan bestämde hon att det nog var bäst att ta en dag i sängen.
Det tyckte jag var en utmärkt ide.
Vi började med att sova flera timmar till och sedan bara ligga och gosa en halv evighet.
En purrfekt söndag helt enkelt.
Mjau!

Mjau, idag försvann Matte i flera timmar.
När hon slutligen kom hem hade hon äntligen med sig penseer.
Och något mycket konstigt.
Jag blev både skeptisk och nyfiken.
Men eftersom jag även jobbar som doft-kontrollant så var jag naturligtvis tvungen att våga mig fram och nosa.
Det luktade helt klart plast.
Matte bekräftade att det var plast.
Och det ska snart ut på balkongen.
Men inte riktigt än.
Blev ni nyfikna nu?
Hihi...
Jag kommer att avslöja det snart.
Men nu tänker jag sova sött
Jag måste vara pigg imorgon ifall Matte ska plantera penseerna.
Då måste jag ju tassistera.
Bild på tassarna som ska hjälpa till.
Mjau!

Mjau, jag är ett plåster på Matte idag.
Igen.
Jag brukar vara det åtminstone ett par gånger i veckan.
Jag måste ju visa Matte hur mycket jag älskar henne.
Ibland räcker det helt enkelt inte med gos och pussar och buffar och ligga nära.
Då måste jag vara med precis exakt överallt.
Hela tiden.
Dessutom måste jag ju se till att Matte inte går vilse.
Hon är rätt snurrig ibland.
Och hon har minne som en guldfisk.
Det har ni säkert lagt märke till.
Så hon behöver verkligen ett plåster som håller koll på henne.
Jag gör bara mitt jobb.
Mjau!

Mjau, när det är långhelg så kan man få lite extra energi i tassarna.
Och när jag har mycket energi i tassarna så blir det oftast lite bus.
Det är ju så roligt att busa!
Och nästan lika roligt är det att sedan se Mattes reaktion...
Idag körde jag ett vinnande koncept i repris.
Samma som jag upprepade flera gånger förra året.
Men det är något som jag helt enkelt inte kan motstå.
Och jag misstänker att det inte är sista gången.
Men jag tycker faktiskt att Matte kan vara glad att jag inte upprepar den tiden när jag dränkte nästan alla mina leksaker.
Speciellt den där piiiep-musen som fick helt och hållet fnatt efter ett bad och inte ville sluta pipa.
Jag vet inte om ni kommer ihåg det.
Det var himla roligt!
Men Matte blev nästan galen av ljudet.
Dagens bus var helt ljudlöst.
Så hon kan verkligen inte klaga.
Men snygg som sjutton.
Mjau!

Mjau, idag var Matte iväg och jobbade med "sina" skyggisar igen.
Ingen skyggis är den andra lik.
Var och en behöver ett individuellt bemötande.
Och var och en har sin alldeles egen stil.
Och Matte älskar dem alla.
Vissa kanske lite mer än andra.
Men mig älskar hon alltid mest av alla andra katter som finns.
Hon älskar att komma hem till mig och bli mött i hallen med mycket klös på hallmattan.
Hon älskar att sjunka ner i soffan och låta sig pussas och buffas av mig.
Och då berättar jag naturligtvis inte att jag har snodd några bitar av hennes illaluktande pussel medan hon var borta...
Mjau!

Mjau, idag var Matte hos Kattstödets butik för att lämna några pussel och lite annat.
Och det säger jag jag inget om.
Om det hade stannat där.
Men det gjorde det förstås inte.
Utan när Matte kom hem så hade hon två nya (begagnade) pussel med sig.
Som om hon inte redan hade en hög med pussel här hemma...
Och för att toppa det hela så är ett av pusslen inte kollat.
Det vill säga att det är mycket möjligt att det saknas bitar.
Lite märkligt med tanke på hur irriterad hon blev förra veckan när hennes pussel saknade flera bitar.
Men då var det ett helt nytt pussel.
Det som hon köpte idag är nog lastgammalt.
Kartongen är lite blekt och håller på att falla sönder.
Och både kartongen och själva pusslet luktar lite unket.
Jag rynkade ordentligt på näsan åt det.
Men det bekom inte Matte det minsta.
Hon lider ju av pusselmani.
Ibland funderar jag på att emigrera till ett pusselfritt hem.
Men jag vill inte lämna Matte.
Hon skulle aldrig klara sig utan mig.
Men Matte, det räcker nu med pussel!
Mjau!

Mjau, ibland kan man inte understryka tillräckligt mycket att man förhåller sig nekande till något.
Ibland vill man verkligen poängtera sitt missnöje.
Ibland vill man egentligen bara vråla sluta!
Jag vill inte!
Och ibland kan man helt enkelt bara skaka på huvudet.
Oavsett vilket så gäller det att uttrycka sig tydligt.
Så här till exempel.
Klart som tonfiskspad.
Eller hur?
Mjau!