Mjau, nu är den här.
Hösten.
I morse när Matte öppnade balkongdörren så satt den utanför och morrade och fräste.
Så där som stormigt väder vid havet kan göra.
Jag backade förskräckt och Matte gick för att leta fram en fleecetröja och varma tofflor.
Sedan har vi inte gjort så mycket mer.
Legat och gosat och slumrat lite.
Matte har druckit mycket te och jag har fått flytande godis, vilket är helt otroligt gott.
Nu ska Matte läsa en stund innan vi går tillbaka till sängen.
Mjau!

Mjau, om två veckor är det Agrias kattparad.
Matte har anmält mig naturligtvis.
Är ni också anmälda?
Annars får ni be er personal att fixa det.
Helt gratis och så hjälper man till att samla in pengar till katthem.
Är man flera katter så anmäler man en och en.
Kolla på Agrias hemsida.
Mjau!

Mjau, idag var Matte väldigt trött.
Så snart hemtjänsten hade varit här så ville hon gå och lägga sig igen.
Eftersom det var en sådan där purrfekt brittsommardag så ville jag egentligen vara ute på balkongen.
Men när Matte kallar och behöver emotionell support så ställer jag naturligtvis upp.
Så vi gick och la oss i sängen istället.
Vi sov bort hela eftermiddagen
Men när Matte väl ville gå upp så var jag redo även för det.
Jag vet när jag behöver vara nära.
Jag var ute en liten sväng på balkongen men mest har jag legat bredvid Matte i soffan.
Hon kan alltid räkna med mig.
Mjau!

Mjau, idag var Matte smart.
Hon bad personalen på plats vid katthemmet att stänga en skyggis kattlucka mot utgående.
Katten som är ganska ny har nämligen alltid smitit ut när Matte ville träffa den.
Idag kunde de äntligen mötas.
Visserligen utan att titta på varandra men i alla fall tillsammans i samma bur.
Alltid en början.
Gullungen och hans vän fick gosa nästan en timme men det tyckte inte gullungen att det var tillräckligt.
Medan hans vän gick ut igen för att sola i rastgården så var han kvar inne och hoppades på mer gos och uppmärksamhet.
När Matte senare väntade på färdtjänsten så gick hon runt huset till rastgårdarna.
Gullungen och hans vän sprang direkt till staketet och ville ha gos både på näsan och under hakan genom staketet.
I rastgården bredvid satt skyggisen gömd under en låda och betraktade det hela.
När Matte gick fram till hennes rastgård så tittade hon nyfiket fram med näsan.
Det gjorde Matte glad.
Men nu är hon trött och jag ska nog natta henne snart.
Mjau!

Mjau, Matte klagar en hel del på att jag nästan ständigt går precis framför hennes fötter.
Fast hon lovade för många år sedan att aldrig göra det.
Ni vet, då när jag var en skyggis.
Nu låter det istället så här:
- älskling du är i vägen
- älskling släpp fram mig
- men älskling snälla
- husch husch fortsätt att gå
Sånt där i olika varianter.
Fast jag bara försöker att hjälpa till.
Och jag är medveten om att jag hjälper med livet som insats.
För rätt vad det är så snubblar Matte över mig.
Så det händer att jag får en ofrivillig spark eller i värsta fall så trampar Matte på min tass.
Oftast händer det när jag är lite spontan och hoppar fram lite snabbt eller oväntat när Matte har börjat röra sig och kanske bär på något eller tittar åt ett annat håll.
Naturligtvis ber Matte alltid väldigt mycket om ursäkt när det händer.
Och jag är sällan sen att förlåta henne.
Sedan är jag direkt framför hennes fötter igen.
Som om ingenting har hänt.
Matte påstår att jag är oförmögen att lära mig konsekvensanalys.
Tsss...
Ska hon säga.
Vilket ord förresten.
Kan man äta det?
Hon som gång på gång överanstränger sig och måste få husarrest.
Jag undrar vem det egentligen är som har svårt att lära sig.
Man ska inte kasta sten i glashus, har jag hört.
Så jag sparkar bara bollar i lägenheten.
Och för övrigt är jag faktiskt purrfekt.
Mjau!

Mjau, vi har haft en ganska så lugn dag.
Matte har mestadels hållit sig i sängen och inte gjort många knop.
Och naturligtvis har jag hållit henne sällskap mestadels.
Men ikväll efter en riktig delikat middag var jag så full av energi att jag var tvungen att bus-rusa ordentligt flera gånger genom lägenheten.
Och efter en liten paus blev det ännu mer spring så att mattan krullade sig förskräckt och leksakerna yrde...
Jag brukar hålla mig lugn när Matte sover eller är borta.
Men när hon är hemma och vaken och jag är glad så ska det minsann märkas!
Mjau!

Mjau, idag lyckades Matte smita iväg igen.
Hon var borta i 6 timmar på en annan del av ön.
Hemma satt jag och väntade.
Och väntade...
När Matte äntligen kom hem så kollapsade hon direkt i sängen och sov som en stock i flera timmar.
Nu är hon trött och frusen och vinglig och inte mycket att ha till.
Jag fick i alla fall godis som kompensation.
Men jag har ändå utfärdat strikt husarrest på några dagar.
Eller resten av veckan egentligen.
Men jag misstänker att jag måste släppa iväg henne till katthemmet på onsdag.
Men absolut inte mer än det.
Annars måste jag sätta ner tassen ordentligt.
Mjau!

Mjau, eftersom Matte ville ha en vilodag så har vi tagit det väldigt lugnt.
Och eftersom Matte även hade migrän så tillbringade vi mycket tid i sängen.
Jag låg på hennes arm och stoppade framtassarna i hennes armhåla.
Det är så himla mysigt att ligga så.
Naturligtvis spann jag mycket högt i Mattes öra också.
Jag gillar vilodagar.
Mjau!