Mjau, ibland vill man enervera sin tvåbening mitt i natten.

Då gäller det att välja rätt leksak!

Jag tänkte lista mina top 5 leksaker som skapar oljud och underhållning till tvåbeningar inte bara i din lägenhet utan även i angränsande lägenheter.

En given klassiker är förstås bollbanan.

Jag har två stycken att välja emellan och älskar de båda!

För tinnitusvarning: inled en affär med din piiip-mus!

Krama den, rulla runt med den, kasta den lite hit och dit.

Upprepa.

Om du har lyckan att äger en batteridriven fjäril eller något liknande: även om batteriet i regel är avstängt på natten så kan du anfalla, döda och sedan släpa men dig fjärilen samt underrede över alla golvytor.

Det går även alltid bra med en usling... äh.. jag menar musling!

Kroppen ska naturligtvis vara av hårdplast för gynsam effekt.

Kasta rund och anfalla så länge du orkar.

Obs: ej på mattor, de dämpar för mycket!

Och så kommer vi till det absolut bästa: en stenhård boll med pinglor i.

Behöver jag säga mer?

Optimalt att dribbla i all ändlöshet, fungerar även på mattor.

Definitivt högst ljud.

Bäst i test!

Lycka till nu då.

Eller inte riktigt än.

Vänta tills klockan är 02 eller 03......

Jag är fortfarande lite sur på Matte.
Att hon tjuvade min fina fjäderkotlett igår.
Jag har ratat blötmaten demonstrativt.
Det har inte blivit minsta lilla ansats till sängbesök de senaste 24 timmarna.
Och när Matte satte igång fjärilen på batteri så hade jag gärna fnyst och jamat några väl valda mjau åt henne!
Men eftersom jag är så snäll så ignorerade jag både henne och fjärilen istället.
Jag menar - hon använde sin finaste Mimmi-röst när hon pratade med min fjäderkotlett!
Bara en sån sak...
Jag som trodde att den rösten var reserverad till mig!
Om hon inte var en så väldigt snäll Matte annars så hade hon minsann fått smaka på mina tassar.
Med klorna ute!
Men men...
Vi får se hur långsint jag orkar vara.
En stulen fjäderkotlett är inte småpotatis.
Det förlåter man inte i första tass!

Idag hade jag mycket spring i benen.

Matte hörde att jag om och om igen rusade fram och tillbaka i vardagsrummet.

Vilket i och för sig inte är ovanligt när jag leker.

Problemet var bara att jag enligt Matte lekte med fel leksak!

*horrorfilmmusik*

Så när hon kom dit och nära balkongdörren hittade dessa mysteriösa indicier blev hon plötsligen kriminaldedektiv.

Hon tittade på mig där jag tryckte under soffan.

Inget spår av offret någonstans.

*horrorfilmmusik igen, högre den här gången*

Kriminalaren utrustade sig med en ficklampa.

Hon lyste på mig under soffan och sa att jag i högsta grad var misstänkt.

Jag fräste argsint mot henne att jag var helt oskyldig och att hon skulle släcka den förbannade förhörslampan.

Kriminaleren drog sig tillfällig tillbaka.

Lyste in under andra föremål.

Under sängen upptäckte hon något som hon redan hade saknat...

Inga spår av ett lik.

*konstant horrormusik*

Kriminalaren återupptog förhöret och förklarade mig häktad på grund av mycket sannolika skäl.

Hon ville veta var resterna av kroppen förvarades.

Jag vägrade konsekvent att svara.

Kriminalaren rynkade pannan.

Hon hörde lite konstiga ljud.

*horrorfilmmusiken blir öronbedövande*

Återigen i ljuspegeln.

- Har du ätit upp den med hull och hår, äh, jag menar alla fjäder och ben?

Jag teg.

Konstiga vaga ljud igen.

(Får ni kalla kårar nu?)

- Tänker du spy upp liket eller vad är det som låter?

Jag gjorde inga rörelser som helst.

Kriminalaren fick något misstänksamt ivrigt i blicken.

Hon började orientera sig snett till vänster om mig.

Lyste med ficklampan.

Föll ner på knä.

Letade och letade.

Ett förtvivlad ljud av offret igen.

Hon får en skymt av offret.

Offret verkar leva i alla högsta grad!

Kriminalaren har äntligen fått upp en tråd.

Hon ska få tag på offret i svår terräng (hörnbokhylla).

Offret är rädd och smiter ur hennes grepp.

Försvinner ner under bokhyllan.

(Jäkla Ikea-konstruktion väser kriminalaren!)

Jag ska inte tråka ut er med hela jakten.

Offret är livrädd och lyckas smita flera gånger.

Kriminalaren halvligger i konstiga positioner framför bokhyllan med rumpan i vädret och hela armen under hörnbokhyllan.

Jag följer operationen med stor missmod.

Hon får till slut tag i offret, reser sig och pratar lugnande.

De försvinner ut på balkongen, kriminalaren böjer ner nätet och släpper offret som flaxar och flyger.

Vingarna bär men den är chockad och seglar ner mot marken.

*glad filmmusik*

Kriminalaren kommer in igen, pustar och torkar svetten och ordnar böckerna igen.

Hon är utmattat och inser för sent att hon glömde ta bort vissa spår som offret hade lämnad efter sig.

Det torkar väl, suckar hon och förklarar för mig att jag släpps med omedelbar verkan men att misstankarna kvarstår.

Allmän lättnad.

Kriminalaren blir till Matte igen som skäller lite halvthjärtat åt mig.

Jag sitter kvar under soffan och sörjar.

Sörjar min fina, unga fjäderkotlett som var så kul att leka med och som skulle ha varit så smaskigt att förtära...

Matte sopar upp fjädrarna.

Jag letar lite efter min fjäderkotlett, bara ifall Matte kanske missade?

Matte fäller ner markisen en bit för att förhindra att fler ungsparvar ska råka hoppa ner ur takrännan och in på balkongen.

Matte är dum.

Och orättvist.

Det står nu 2 - 0 till Matte på två år.

Mitt hjärta blödar.

Matte unnar mig verkligen ingenting!

Livet är orättvist.

Jag går till köket och äter lite torrfoder.

*musiken har ändrats till resignerad sentimental och tonar ut*

Matte är lite bekymrad.
Jag försöker nämligen varje kväll att döda, verkligen DÖDA fjärilen.
Jag vet inte vad hon yrar om.
Jag vet bara att jag har himla kul.
Och att fjärilen triggar igång min jaktinstinkt.
Jag blir helt bortkollrad, säger Matte.
Tydligen river jag omkull fjärilen hela tiden för att kasta mig över den och bita på plasten.
Ibland släpar jag med mig hela leksaken...
Så nu håller både Matte och jag på med fjärilen varje kväll.
Jag river omkull den och Matte ställer upp den igen.
Att hon bryr sig så mycket beror mest på grannarna.
För fjärilen låter väldigt mycket när jag rivit omkull den.
Och eftersom fjärils-tiden infaller mellan klockan 23 till 01 så vill Matte att det inte ska låta för mycket.
Det bor en tonåring med mamma under oss så antagligen är det någon av dem som sover i vardagsrummet.
Och hur kul är det då att bevittna fjärilens dödskamp 200 gånger varje natt?
Säger Matte.
Jag förstår nada.
Alla älskar väl fjärilar?
Dessutom säger Matte att hon inte kan läsa någon deckare när hon precis hela tiden blir avbruten och måste resa sig.
Hon läser hela tiden samma avsnitt eller tappar bort själva historien.
Tsssss...
Vilka larviga problem!
Men tvåbeningar fokuserar ju oftast på fel saker här i livet.
Det är bara att gilla läget, Matte.
Det är jag som bestämmer!

Vilket uruselt balkongväder det är idag!
Regn hit och regn dit och för mycket blåst. Jag har knappt hunnit vara ute idag.
Dessutom har Matte haft huvudvärk sedan igår kväll.
Under hela natten.
Och även idag.
Och hon påstår att det inte blev bättre av att jag gnällde i morse och väckte henne...
Hon påstår att det är väldigt meningslöst att jag väcker henne när det ändå regnar ute och hon inte kan öppna balkongdörren.
Men jag hade ju tråkigt!
Just på grund av vädret.
Och jag var ute efter den där lilla lekstunden som vi hade istället.
Sedan tog Matte ännu ett piller och lade sig igen.
Och eftersom livet är tråkigt när det regnar så anslöt jag så småningom i sovrummet och sängen.
Det gjorde Matte glad, trots huvudvärk.
Och genererade en hel del småprat från hennes sida, vilket gjorde mig glad.
Så vi är glada trots regn och huvudvärk.
Mjau!

Mjau, här är jag igen!
Har ni saknat mig?
Jag måste ju berätta att jag körde en exakt repris på mitt beteende på midsommarafton.
Upp i sängen igen medans Matte borstade tänderna.
Matte blev lika glad igen och prata med mig till jag blev trött och lade ner huvudet helt och hållet och bara blundade.
Mysigt.
Men igår kväll gjorde jag inte det.
Vädret gjorde mig trött och dessutom var Matte borta i jamarmånga timmar.
Så jag sov nästan hela dagen.
Och när Matte väl kom hem var jag utvilad och busig medans Matte var trött.
I vanlig katt-ordning blev det förstås ändå lek till mig.
Och godis förstås.
Matte berättade att hon knappt såg röken av min kompis Saga igår för Saga hade fått radikala godis-begränsningar och var jamarsur för det.
Hon ville inte umgås överhuvudtaget med någon, hon klagade bara på att hon ville ha godis och höll sig undan.
Förstår jag så väl!
Hur som helst så var jag mer på lekhumör än på goshumör när Matte ville lägga sig.
Så det blev laserpekaren istället.
Och inga besök i sängen alls.
Något straff måste Matte ju få för att ha försummat mig nästan hela dagen!
Där håller ni väl med mig?
Matte kunde alltså inte ta någon fin bild på Saga igår.
Istället kör vi en bild från förra året där Saga var glad och busig.
Min fina kompis Saga!

Igår kväll bjöd jag Matte på en överraskning!
Jag var lite på gos-humor för skyggis så jag ville att Matte skulle prata med sin mjukaste röst och att vi blinkar långsamt mot varandra.
Efter ett tag sa Matte som varje kväll att det var dags att sova.
Hon gick upp från soffan, fyllde på mina matskålar, rensade lådan och borstade tänderna.
Sen kom hon till sovrummet.
Och gissa vad?
Där låg jag redan på min del av sängen och väntade på henne!
Matte blev väldigt glad och fortsatte att prata med mig, precis som jag hade räknat ut.
Efter ett tag sa hon godnatt och släckte lampan.
Jag låg kvar i nästan en timme.
Under den tiden sov vi räv båda två...
Jo, jag kände mig lite generös helt enkelt.
Och med detta vill jag önska er alla en riktigt trevlig midsommar!
Vi gör inget annat än en vanlig dag för en vanlig dag är ju redan perfekt här hemma.
Men imorgon ska Matte iväg för lite midsommar-mys.
Jag misstänker att bloggen kommer utebli då...
Men ni klarar er väl en dag?
Nospussar från en lycklig Mimmi.

Äntligen!

Här kommer inlägget om min älskade fjäril.

Det är en batteridriven fjäril på en tunn metalltråd som kretsar kring blomman.

När man slår till den börjar den låta lite och vippar lite samtidigt.

Matte fick ta massor med bilder med blixt utan att jag brydde mig.

För det här är sååå kul!

Det är action on a high level, fast man kan ligga ner och leka.

Håll i er för nu kommer massor med foton.

Och försök att inte skratta och se om ni lyckas...

Man kan fånga fjärilen hur många gångar som helst.

Och som ni ser gäller full koncentration!

Never mind att jag ser ut som en säl...

Fast man ligger ner är hela kroppen involverad.

När Matte ligger i soffan kan hon bara se mina baktassar som rycker och svansen som kringlar sig än åt det ena, än åt det andra hållet.

Minna framtassar är i toppform!

Men ibland går det så vild till att det hela ramlar.

Då måste Matte ställa upp den igen.

Mimmi - karate kid.

Nu kanske ni förstår varför jag håller på att leka med fjärilen varje kväll minst en timme?

Jag har redan avverkad två batterier...

Men så är det ju väldigt nyttig gymnastik också!

Matte tog förstås minst 20 bilder till...

Men hon säger att vi inte kan lägga upp allihopa.

Tyvärr.

Men hon valde godbitarna.

Och kanske ni får se den ena eller andra bilden så småningom här på bloggen.

För er som undrar - nej, det är inte riktigt lika kul som att fånga nattfjärilar.

Den här är bara en plastbit som inte kan ätas.

Åt andra sidan kan jag döda den hur många gånger som helst varje kväll.

Så många nattfjärilar skulle vara svårt att hitta även om jag fick stanna ute på balkongen på natten.

Mitt betyg: full pott!!!