Direktlänk till inlägg 27 juni 2017
Matte är lite bekymrad.
Jag försöker nämligen varje kväll att döda, verkligen DÖDA fjärilen.
Jag vet inte vad hon yrar om.
Jag vet bara att jag har himla kul.
Och att fjärilen triggar igång min jaktinstinkt.
Jag blir helt bortkollrad, säger Matte.
Tydligen river jag omkull fjärilen hela tiden för att kasta mig över den och bita på plasten.
Ibland släpar jag med mig hela leksaken...
Så nu håller både Matte och jag på med fjärilen varje kväll.
Jag river omkull den och Matte ställer upp den igen.
Att hon bryr sig så mycket beror mest på grannarna.
För fjärilen låter väldigt mycket när jag rivit omkull den.
Och eftersom fjärils-tiden infaller mellan klockan 23 till 01 så vill Matte att det inte ska låta för mycket.
Det bor en tonåring med mamma under oss så antagligen är det någon av dem som sover i vardagsrummet.
Och hur kul är det då att bevittna fjärilens dödskamp 200 gånger varje natt?
Säger Matte.
Jag förstår nada.
Alla älskar väl fjärilar?
Dessutom säger Matte att hon inte kan läsa någon deckare när hon precis hela tiden blir avbruten och måste resa sig.
Hon läser hela tiden samma avsnitt eller tappar bort själva historien.
Tsssss...
Vilka larviga problem!
Men tvåbeningar fokuserar ju oftast på fel saker här i livet.
Det är bara att gilla läget, Matte.
Det är jag som bestämmer!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||||
|