Mjau, idag är det jubileum för bloggen!
Sju svåra år...
Jag borde väl räknas som en litterär katt vid det är laget, tycker jag.
Det var nog en himla tur att Matte är en sådan bra lyssnare och fattade att jag hade mycket att berätta fast jag var så fruktansvärt skygg.
Då var det inte ens säkert att jag någonsin skulle bli trygg.
Matte visste att om hon någonsin skulle uppleva det som bilden nedan visar.
Men hon tyckte redan så mycket om mig att hon sa att inte spelade någon roll.
Hon sa att det viktigaste var att jag skulle vara lycklig.
Och lycklig har jag definitivt varit och är det fortfarande mer än någonsin.
Det trodde jag aldrig att livet kunde bli så underbart när jag blev infångad och var så otroligt rädd och panisk.
Och dessutom utvecklas jag fortfarande.
En liten tass i taget.
Kommer ni att fortsätta läsa de kommande sju åren?