Mjau, nu är det fredagsmys.
På riktigt.
Jag har längtat hela dagen.
Varje gång Matte har satt sig i soffan har jag kommit och velat ligga nära och gosa.
Jag har följd henne hela dagen.
Men hon har inte riktigt suttit still.
Sträckt sig efter telefonen.
Satt telefonen på laddning.
Kommit på att hon skulle skriva ett mejl.
Försökt att läsa i en bok.
Gått och lagt sig - då blev det gos i alla fall en liten stund innan hon somnade.
Sedan har hon pysslat med maten och då sitter hon i köket.
Och när hon satte sig i soffan efter maten skulle hon sträcka sig efter fjärrkontrollen.
Sedan telefonen igen.
Sedan upp för att fixa en kopp te.
En (naturligtvis gemensam) sväng till badrummet.
Ta bort tepåsen.
Hämta en bit choklad.
Dricka te.
Stänga av teven.
Och då äntligen blev det fredagsmys på riktigt.
Jag funderar på allvar att limma fast henne i soffan.
Med överarmarna mot kroppen så att hon bara kan klappa mig.
Inte göra något annat alls!
Jag blir ju störd varje gång hon rör sig.
Är det verkligen för mycket begärt att Matte sitter helt stilla i soffan och bara goser med mig?
Sisådär 3 -5 timmar om dagen?
Hon har ju egentligen inget bättre för sig.
Och hon har ändå ingen färdtjänst under oktober.
Kanske längre.
Men nej, nu efter en dryg halvtimme börjar hon mumlar om att hon måste ta sina värktabletter.
Imorgon är det jag som googlar och beställer hem superlim.
Mjau!