Mjau, nu är det officiell - Matte är knäckt.
Ja, alltså hon är knäckt över att ett revben blev knäckt trots medicin.
Nu gör allt bara ont hela tiden.
Alla rörelser och även skratt och djupa andetag.
Tydligen gör det även ont att gosa med mig.
MED MIG!
Jag som är så mjuk...
Det är nästan så att jag också blir knäckt.
Kasta bollar gör också ont.
Det var ju typiskt det...
Ni borde ha sett Matte igår kväll.
Det gjorde mer och mer ont för varje hostning igår och till slut stod Matte inte ut längre.
Hon satt i soffan, höll frenetiskt med båda händerna om bröstkorgen som om den skulle falla sönder annars, tryckte ena benet hårt mot soffan och sparkade med det andra benet runt i luften.
För varje hostning.
Som om det skulle hjälpa...
Hon såg fullständig knäpp ut, kan jag lova!
Jag tittade på henne som om jag aldrig hade sett henne förr och det fick henne att inse vad hon höll på med och att hon faktiskt inte såg klok ut.
Hon var inte ens medveten om att hon sparkade med ett ben i luften...
Sedan dess äter hon inte bara sin kuckeliku medicin eller vad den nu heter.
Utan hon suger permanent på Vicks blue halstabletter.
Det verkar hålla hostan ganska bra i schack.
Vilken tur ändå att vi hann bli klart med mjauktionen.
Annars hade det verkligen blivit KATTastrof.
Eller hur?
Mjau!