Igår var Matte med världens sötaste fyraåring på Aqaria.

I flera timmar.

De tittade på stora fiskar.

Och på små fiskar.

De fikade ordentligt och fixade den obligatoriska sockerchocken med bullar och glass för att tant Annika är så snäll...

Och sedan blev det spring i benen.

Mot utgången, genom draperiet, uppför trappan till regnskogen, genom regnskogen, ner för trappan, genom rummet med små fiskar, ner för metallstegen in i avloppstunneln, genom avloppstunnel, uppför stegen på andra sidan och så repris på repris på repris...

Matte kände snart att hon hade 39 år för mycket på nacken för detta tempot så hon placerade sig på några strategiska ställen för att möta upp.

Utgången från regnskogen, ingången och uppgången från avloppstunneln.

Men ändå, gissa om Matte hade ont i sin dumma fot sedan...

De hann även åka lite spårvagn.

Först med en urgammal variant med uteplattform.

Sen med den vanliga.

Där lyckades de även charma ett äldre par som hade varit på julmarknaden på Skansen och hade köpt gammaldags karameller.

Jättestora, mjuka och väldigt goda karameller!

De fick var sin att mumsa på och då hade de tillräckligt med ork att promenera från Nybrotorget med de stora lysande älgar till operan för att möta upp mamman och storebrorsan som varit på baletten Nötknäpparen.

Sen blev det lite mat på centralen innan de åkte hem åt olika håll.

Och där hemma satt jag.

Ensam.

Timme efter timme.

Och när Matte till slut kom hem så hade hon inte minska lilla fisken med till mig!

Tänk om jag hade fått käka några små randiga...

Eller om hon tagit med en haj - den hade nog räckt i minst en vecka.

Men nej, ingen fisk.

Bara en liten burk Sheba igen.

Och jag fick lördagsgodis det första som hände.

Matte var väl medveten om att hon varit borta alldeles för länge.

Sen blev det Sheba-mums.

Säga vad man vill om den här lilla killen - men söt är han och bra på att välja kattmat också.