Haha, nu kanske ni tror att jag ändå har vält omkull julgranen?
Nej då, den är ju så vackert att titta på.
Jag gillar vackra lysande saker.
Ändå fällde jag ett träd igår medans Matte var borta.
Mitt klösträd!
Den går från golvet till taket och varken Matte eller jag trodde att den gick att välta.
Men vält hade den, snett genom rummet och hamnat med toppen mot väggen och på en golvlampa.
Golvlampan hade tagit illa upp och såg hemsk snett ut...
Matte blev jätterädd och ropade på mig och försäkrade sig om att jag inte hade skadad mig.
Och så uttryckte hon sin medkänsla över hur skrämd jag måste ha blivit.
Jo, nog blev jag skrämd.
Men jag tänker absolut inte avslöja hur jag bar mig åt.
Och ni som har läst länge här : det har absolut inget att göra med att jag alltid pillar bort de sönderklippta ballonger mellan klösträdet och taket som Matte brukar sätta dit för att trädet ska stå helt orörlig...
Det är ju så kul.
Även om de inte syns alls så vet jag ju att de finns där för att jag såg Matte pillar dit dem.
Och jag är ju smart!
Alldeles för smart för mitt eget bästa, säger Matte ibland...
Och det har absolut inget att göra med att jag... ehem... gått kanske upp lite i vikt sedan jag tog över Matte och lägenheten.
Så jag säger precis som varje katt säger i en sådan situation : det var inte mitt fel!!!
Då vet ni.
Matte har förstås fixat allt igen.
Och idag är det liksom bortglömd.
Jag har även klättrat upp för den för att komma upp till min hylla.
Dessutom har jag varit ute på balkongen och lekt i snön.
Det är ju roligast nu när den är mjuk, innan det fryser på.
Mjau!