Mjau, jag har pendlat mellan hopp och förtvivlan idag.
På något sätt vet jag att Matte ska åka iväg.
Och på något sätt hoppas jag att jag har fel ändå.
Men sedan kom en granne för att få instruktioner och då visste jag.
Men ändå hänger vi här i soffan och gosar.
Fast det redan är kväll.
Tydligen ska Matte åka iväg väldigt sent.
Ge sig ut i mörkret och blåsten.
Ut på havet.
Vad katzingen det ska vara bra för...
Hon ska sova på båten och så småningom komma fram till Tyskland.
Hon ska träffa en kompis i några timmar.
Och på kvällen kliver hon upp i båten igen, sover och på söndag morgon kommer hon hem till mig.
Säger hon.
Jag tycker att det låter onödigt.
Vi har det ju så mysigt hemma.
Hon är nog lite knäpp, hon Matte.
Jag hoppas att hon är beredd på några ordentliga hårbollar på soffan och i sängen när hon kommer hem.
Jag kommer inte att vara nådig.
Det ska hon veta.
Morrrrrr!

Mjau, idag har Matte gjort vissa förberedelser.
Plockat fram en väska.
Letat efter den hopfällbara tandborsten och en vattenflaska.
Stoppat ner en bok och en t-shirt att sova i.
Jag har tittat på med rynkade morrhår.
Jag tycker inte om när hon gör så.
Det kan bara betyda en sak - hon tänker lämna mig.
Och dessutom över natten.
Så jag vet redan vad jag kommer att göra.
Jag ställer mig i hallen, klöser hårt på mattan och hotar med att klösa på henne om hon försöker att gå ut genom dörren.
Tror ni att det fungerar?
Eller har ni bättre tips?
Mjau!

Mjau, vi tar det väldigt lugnt och ligger lågt.
Matte samlar energi till helgen.
Det gör mig lite misstänksam.
Vad är det hon planerar nu då?
Men jag tackar aldrig nej till mys och gos.
Mjau!

Mjau, jag har kört lite med Matte idag.
Det måste man få göra någon gång ibland.
Jag började med att spy upp en stor hårboll halv fem i morse.
I sängen naturligtvis, eftersom jag alltid ligger där den tiden.
Det får ni ingen bild på.
En hårboll med en massa vätska naturligtvis.
Så en mycket sömndrucken Matte var tvungen att snubbla till köket för att hämta halva hushållsrullen...
Sedan tog det rätt länge innan vi faktiskt somnade om.
I eftermiddags skojade med Matte och påstod att larven hade tappat en fot.
Det får ni däremot se på bilden.
Hihihi...
Och ikväll ville jag ha Mattes pumpa.
Jag tyckte att det doftade väldigt gott när Matte tog ut den från ugnen.
Du tycker nog inte om pumpa, sa Matte.
Men jag envisades och fick lite som jag genast åt upp.
Jag äter minsann vad jag känner för.
Mjau!

Mjau, för övrigt kan jag meddela att Matte äntligen har lagt klart sitt senaste pussel.
Många veckor tog det henne.
Hon påstår att det var svårare än det ser ut.
Men jag funderar på om det kan vara hennes hjärna som krymper...
Jag tycker heller inte att det ser ut som 1000 bitar.
Men jag har inte räknat dem.
Matte täcker ju över pusslet när hon inte håller på.
Så att jag inte ska få lust att pussla jag också.
Men hon säger att kattpusslet var roligare att lägga.
Kattpusslet finns nu hos tant Liv eftersom hon vann det i senaste mjauktionen.
Hoppas att hon lyckas med att lägga det tillsammans med fyra katter som ska hjälpa till...
Nu ska Matte ta en pusselpaus.
Hon vill ha mysigt på soffbordet med ljuslyktor och sånt.
Istället för en stor spånskiva med pussel.
Av någon anledning.
Själv tycker jag att det alltid är mysigt så länge jag kan ligga till intill henne på soffan.
Vem bryr sig om soffbordet?
Mjau!

Mjau, jag håller på att träna Matte.
Sakta men säkert.
Jag började i somras med mycket små steg och nu har jag i alla fall kommit en liten bit på vägen.
Jag vet ju att förändringar kan ta tid.
Själv tog jag mycket god tid på mig innan jag blev trygg.
Ett litet steg i taget.
Matte hade tålamod med mig.
Så nu har jag tålamod med henne.
Jag vill nämligen sova hos henne i sängen.
Helst hela natten.
Det går sådär.
Som ni kanske kommer ihåg så har vi bara en 90 centimeter bred säng och Matte måste ofta röra på benen eller vända på sig under natten.
Så jag började med två nätter per vecka.
Lade mig vid fotändan någon gång under natten.
Efter några veckor blev det nästan varje natt.
Och ibland lite högre upp, i benvecken till exempel.
Efter nästan tre månader har det blivit en vana att jag smyger upp i sängen vid småtimmarna och letar efter ett litet ställe där jag kan knöla ner mig.
Sedan försöker jag att hålla kvar mig där så länge som möjligt.
Jag stålsätter mig för att uthärda lite buffar och att bli puttat åt sidan av en halvsovande Matte.
Hittills har jag inte blivit tillplattad.
Det verkar som om Matte har en inbyggd sensor som lärmar när hon krockar med mig.
"Åh, men älskling", mumlar hon då och och så låter hon bli att lägga sig på mig.
Jag jobbar hårt på att erövra sängen.
Det är inte lätt.
Men jag har bestämt mig.
Det spelar ingen roll att min älskade fluffkoja står precis bredvid sängen, i samma höjd och med öppningen mot sängen.
Dit går jag och lägger mig på kvällen efter goset i sängen när Matte släcker lampan.
För Matte vrider och vänder på sig en stund innan hon somnar.
Då bidar jag min tid.
Min smygande erövring av sängen börjar senare.
När Matte ligger still och sover sött.
Jag vill ju bara vara nära.
Är det verkligen för mycket begärt?
Jag bara undrar...
Mjau!

Mjau.
Bara mjau helt enkelt.
Inget annat.
Mjau.