Mjau, i morse kom Matte äntligen hem igen.
Det var så dags det.
Jag låg kvar i soffan när hon kom.
För naturligtvis hör jag vem det är som kommer.
Om det är Matte eller någon främmande.
Jag tittade på när hon bar in sin packning och låste rollatorn.
Sedan kom jag in i hallen och klöste på mattan.
Jag kunde bara inte låta bli.
Men sedan höll jag mig undan lite.
Jag var ju ändå lite sur på henne.
Matte fjäskade med min favoritmat och efter det med tyska kattgodis.
Det hade jag inget emot.
Men allt var ändå inte förlåtet.
Ni som har följt mig riktigt länge vet ju att det inte går att muta mig om jag inte vill.
Matte satte sig i soffan men jag vägrade att lägga mig bredvid.
Så då åt hon lite mat och sedan gick vi och la oss.
Jag tvekade lite men man kan faktiskt inte strunta helt i säng-gos.
Det går inte.
Men det blev inte riktigt lika mycket som vanligt heller.
Man måste faktiskt markera när Matte har varit dum.
Hon ska verkligen känna det.
Sedan fick jag lite mer mat och efter en liten sväng ute på balkongen var jag redo att förlåta.
Jag hoppade upp på soffan, gostrampade precis som vanligt och gick sedan och klämde in mig på min favoritplats mellan Matte och kudden.
Efter en hel del gos somnade jag tryggt med pannan och nosen tryckt mot Mattes hand.
Så nu är allt som vanligt igen.
Men naturligtvis har jag utfärdat ett långt utegångsförbud åt Matte.
Hon kommer ändå mest ligga platt i sängen i flera dagar nu och betala dyrt för sin lilla resa.
Men jag har redan sagt att hon har utegångsförbud även efter det.
Nu får det banne mig vara slut på dessa dumheter ett långt tag framöver.
Mjau!