Mjau, idag fick Matte ett telefonsamtal som skulle ha kunnat vara livsviktigt.
Det var nämligen någon som ringde och undrade om hon saknade sin katt.
Nu gjorde hon ju inte det.
Tydligen handlade det om en upphittad katt som hade nästan samma tatuering i örat som jag.
Men eftersom det kan vara lite svårt att avläsa en tatuering så ringde de till alla varianter som skulle kunna vara möjligt.
Matte förklarade att jag var innekatt och dessutom låg bredvid henne i soffan.
Och det är ju en himla tur bara det.
Men det visar också hur viktigt det är att id-märka sin katt.
Och inte bara det, utan även registrera det hela.
Annars hjälpa inte id-märkningen ett dugg.
Egentligen är det ännu bättre med chip.
När den ska avläsas finns det inga tveksamheter.
Men tänk om din katt saknas och du får ett sådant samtal.
Då är det verkligen livsviktigt.
Vi får hoppas att katten med den liknande id-märkningen hittade sitt hem.
Att ägaren hade registrerat katten och kommit ihåg att uppdatera uppgifterna ifall den hade bytt telefonnummer.
Mjau!