Mjau, det har varit en tröttsam vecka.
Fulltime insats som vårdkatt och dessutom en ny leksak som jag var tvungen att ta tass om.
Det är väl inte konstigt att jag är trött?
Idag var jag fortfarande tvungen att dirigera Matte till sovrummet för att vila på eftermiddagen.
Men sedan skulle hon duscha och tvätta håret och då sa jag åt henne att tvätta en av mina lådor när hon ändå var blött...
Nu tycker Matte att lådan ska lufttorka.
Så jag går runt med bakbenen i kors.
Vitsen med två lådor är ju just det att man har en till varje...
Snart ska jag påminna Matte om lördagsgodiset.
Sedan ska jag bara sova.
Söndagen är vilodag och då ska även jag sova.
Helst hela dagen.
Mjau!

Mjau, Matte och jag brukar förstå varandra väldigt väl i de flesta situationer.
Men det finns moment ibland som Matte inte förstår på rätt sätt.
Jag vill ju bara visa henne min kärlek.
Och då struntar jag i om hon råkar dricka något samtidigt.
Jag vet inte hur mycket te och bubbelvatten Matte har spillt på grund av det.
Men hon fortsätter att dricka något i soffan med jämna mellanrum.
Och jag fortsätter med att visa henne min kärlek precis när jag känner för det.
Så det är absolut inte mitt fel.
Ville bara säga det.
För övrigt såg jag idag att collaget som jag lade till gårdagens inlägg inte visades helt och hållet.
Vet inte om ni har samma problem.
Det var fyra bilder som jag la upp.
Om ni inte kan se alla eller någon annan bild inte syns helt och hållet så kan man klicka på bilden så syns det ordentligt.
Bara så ni vet.
Mjau!

Mjau, idag fick jag en present av Matte.
Hon tyckte att jag behövde röra lite på mig och inte bara ligga bredvid henne.
Så jag fick en larv.
Eftersom jag gillar att larva mig med larvar...
Den här är i hårdplast och i flera segment så den kan böja sig.
Jag blev väldigt pigg på en gång och visade den runt i lägenheten.
Inte bara en utan flera gånger.
En liten larv kan ju irra bort sig utan ordentlig lokalkännedom.
Och jag vill verkligen inte att den går vilse eftersom den är så roligt.
Så nu har jag rört på mig så det räcker ett tag.
Mjau!

Mjau, som ni kanske förstår så tar vi det mycket lugnt just nu.
Matte behöver vila och jag behöver vara nära.
Dels för att vi har varit åtskilda.
Men också för att jag tycker så mycket om min Matte.
Och när man tycker så mycket om någon vill man ju vara nära hela tiden.
Mysa, gosa, somna ifrån en stund.
Det är allt jag behöver nu.
Och godis förstås.
Mjau!

Mjau, jag vet inte riktigt hur det går till.
Egentligen är det ju synd om mig för att jag har varit ensam i 1,5 dygn och blev matat av en hundmänniska.
Men så snart Matte är hemma igen så blir hon dålig och får väldigt mycket värk och vips så är det jag som måste ta tass om henne igen.
Suck.
Visserligen visste vi nog båda två att Matte skulle betala dyrt för att roa sig lite.
Och då låg hon ändå ner både på resan dit och hem igen och sov en hel del.
Ändå är hon halvdöd och hela kroppen värker.
Det som vi inte visste var att Matte skulle få en kraftig inflammation i höger hand igår eftermiddag.
Det blev tydligen den där droppen som får det att rinna över.
Så nu är det synd om henne istället.
Jaha ja.
Men jag är ju en snäll katt.
Mjau!

Mjau, fastän Matte har ännu mer ont än hon trodde var möjligt och dessutom tydligen en inflammation i höger hand så kräver jag en massa kompensation för den tid som hon var borta.
36 timmar, det betyder mycket gos det.
Och godis ingår alltid i en sådan deal.
Först var jag en aning tveksam om det gick att gosa med Mattes höger hand eftersom hon har knölat in den i sporttejp för att den inte ska röra sig för mycket.
Men det gick fint.
I alla fall för min del.
Matte tycker nog att det är bättre om jag gosar med vänster hand istället...
Och Cornelia, jag lyckades inte med någon hårboll medan Matte var borta.
Fast jag verkligen försökte.
Istället blev det en liten trotsreaktion - två små bruna klumpar på den ljusa mattan.
Översättning: jag skiter väl i att du är bortrest!
Fast egentligen skiter jag inte alls i det.
Jag är bara en rädd liten katt utan Matte.
Men ibland blir man ju bara sååå sur.
Nä, hör ni, nu ska jag tigga flera godis.
Mjau!

Mjau, i morse kom Matte äntligen hem igen.
Det var så dags det.
Jag låg kvar i soffan när hon kom.
För naturligtvis hör jag vem det är som kommer.
Om det är Matte eller någon främmande.
Jag tittade på när hon bar in sin packning och låste rollatorn.
Sedan kom jag in i hallen och klöste på mattan.
Jag kunde bara inte låta bli.
Men sedan höll jag mig undan lite.
Jag var ju ändå lite sur på henne.
Matte fjäskade med min favoritmat och efter det med tyska kattgodis.
Det hade jag inget emot.
Men allt var ändå inte förlåtet.
Ni som har följt mig riktigt länge vet ju att det inte går att muta mig om jag inte vill.
Matte satte sig i soffan men jag vägrade att lägga mig bredvid.
Så då åt hon lite mat och sedan gick vi och la oss.
Jag tvekade lite men man kan faktiskt inte strunta helt i säng-gos.
Det går inte.
Men det blev inte riktigt lika mycket som vanligt heller.
Man måste faktiskt markera när Matte har varit dum.
Hon ska verkligen känna det.
Sedan fick jag lite mer mat och efter en liten sväng ute på balkongen var jag redo att förlåta.
Jag hoppade upp på soffan, gostrampade precis som vanligt och gick sedan och klämde in mig på min favoritplats mellan Matte och kudden.
Efter en hel del gos somnade jag tryggt med pannan och nosen tryckt mot Mattes hand.
Så nu är allt som vanligt igen.
Men naturligtvis har jag utfärdat ett långt utegångsförbud åt Matte.
Hon kommer ändå mest ligga platt i sängen i flera dagar nu och betala dyrt för sin lilla resa.
Men jag har redan sagt att hon har utegångsförbud även efter det.
Nu får det banne mig vara slut på dessa dumheter ett långt tag framöver.
Mjau!

Mjau, det är hemsk synd om mig.
Jag är så ensam.
Fruktansvärt ensam.
Ingen kan vara mer ensam än jag.
Den här gången kommer jag inte att förlåta Matte.
Faktiskt inte.
Dessutom låste hon ut sig.
Hon glömde att ta med sig nyckeln.
Hur dum kan man vara egentligen?
Bara för att hon hade dåligt samvete och pratade med mig.
Och för att jag försökte att följa med ut...
Tur då för Matte att kattvakten har en nyckel.
Annars skulle det bli dyrt.
Dumma Matte.
Jag ligger nästan hela tiden i hallen och väntar och väntar.
Det är verkligen inte - åh helvete, nu kommer kattvakten.
Jag måste gömma mig!
Hundmänniskor kan vara livsfarliga.
Mjau!