Mjau, idag åkte Matte till stan för att hämta en viktig medicin som hon hade väntat på i fem veckor.
Dessutom fixade hon några andra saker.
När hon kom hem efter två timmar låg jag givetvis i hallen och VÄNTADE.
Jag hade varit riktigt rädd att hon skulle försvinna längre än så.
Men när hon stängde ytterdörren fick jag fnatt.
Jag rusade fram och tillbaka i lägenheten det snabbaste jag kunde.
Så snabbt att jag två gånger inte riktigt kunde ta kurvan utan kraschade in i en papperspåse som råkade stå lite dumt till.
Men det gjorde mig ingenting.
Jag fortsatte springa som om jag fick betalt för det.
Matte skrattade gott.
Så snart hon hade tagit av sig ytterkläderna fick hon kasta bollar åt mig.
Och sedan gav jag mig på myntabananen och bet och gnuggade kinden och rullade runt med den.
Sedan blev det lite blötmat för mig och fika för Matte.
Men kort därefter var jag igång igen.
Min energi kände inga gränser.
Matte blev helt slutkörd...
Nu är hon väldigt trött.
Det är inte jag.
Jag fortsätter nog ett tag till...
Mjau!