Mjau, idag har jag blivit trakasserad av en riktig helllllllllikopter.
Jobbigt som helvete!
Jag tycker verkligen inte om helikopter.
De låter alldeles för mycket och dessutom kan de komma alldeles för nära.
I förmiddags kom det hit en riktigt dum en.
Först fattade vi inte vad det var som lät.
Men till slut blev helikoptern synlig. Den var mycket nära huset och flög nästan på stället.
Matte trodde först att det var någon form av utryckning.
Men det var nog bara sightseeing.
Den flög långsamt förbi huset, vände tillbaka och flög förbi en gång till.
Och en gång till.
Allt detta så långsamt och så nära att man kunde se personer som satt där inne att glå ut.
Jag försökte verkligen att stå emot men till slut rusade jag iväg till sovrummet.
Det är ju väldigt läskigt med ett megastort bullrande flygfä nästan utanför balkongen!
Till och med Matte drog en lättnadens suck när den äntligen gav sig av.
Sedan ropade hon på mig och då kom jag tillbaka.
Men jag vågade inte lägga mig i korgen vid fönstret utan låg ganska länge under soffbordet.
För säkerhets skull.
Har jag sagt att jag hatar helikopter?
Mjau!