Mjau, jag vet inte om ni har någon tatuering eller en chip.
Själv har jag tatuering och jag tycker att jag är riktigt snygg med den.
Jag har alltid varit stolt över min tatuering.
När man har blivit född och uppvuxen ute så finns man nämligen inte.
Så när jag blivit infångad och tatuerad och registrerad så fanns jag plötsligt.
Jag fanns med en alldeles egen kod, ett eget namn och ett alldeles eget liv.
Inte bara en siffra i raden av hemlösa katter.
Det är rätt frän med tatuering eftersom alla ser på en gång att man är en viktig katt, en katt som bor någonstans.
Inte en stackare som håller på att frysa eller svälta ihjäl.
Sedan finns det naturligtvis undantag.
Det finns tvåbeningar som saknar fullständig hjärna och därför tatuerar eller chipmärker sin katt utan att registrera den.
Då är det ganska meningslöst.
Som ni säkert vet är det lag nu att alla katter ska märkas och registreras hos Jordbruksverket.
Många har redan gjort det.
Och jag har påmint Matte flera gånger.
Men Matte har fortfarande inte gjort det.
Hon vill absolut göra det.
Men dels har hemsidan varit överbelastad.
Och delvis har Matte inte koll på pappren.
Hon tycker att min tatuering är lite svårt att läsa.
Och pappret med numret är någonstans...
Nu är det ju ingen fara på taket eftersom jag dels är en innekatt och dels aldrig skulle lämna lägenheten frivilligt.
Men självklart ska jag se till att Matte gör en ordentlig ansträngning för att hitta det där pappret.
Jag är en mycket laglydig katt.
Och även om jag redan är registrerad på annat håll så vill jag givetvis vara registrerad som alla andra hos Jordbruksverket.
Snart så.
Kanske någon kan läsa min tatuering?
Mjau!