Mjau, jag vet inte om ni har någon tatuering eller en chip.
Själv har jag tatuering och jag tycker att jag är riktigt snygg med den.
Jag har alltid varit stolt över min tatuering.
När man har blivit född och uppvuxen ute så finns man nämligen inte.
Så när jag blivit infångad och tatuerad och registrerad så fanns jag plötsligt.
Jag fanns med en alldeles egen kod, ett eget namn och ett alldeles eget liv.
Inte bara en siffra i raden av hemlösa katter.
Det är rätt frän med tatuering eftersom alla ser på en gång att man är en viktig katt, en katt som bor någonstans.
Inte en stackare som håller på att frysa eller svälta ihjäl.
Sedan finns det naturligtvis undantag.
Det finns tvåbeningar som saknar fullständig hjärna och därför tatuerar eller chipmärker sin katt utan att registrera den.
Då är det ganska meningslöst.
Som ni säkert vet är det lag nu att alla katter ska märkas och registreras hos Jordbruksverket.
Många har redan gjort det.
Och jag har påmint Matte flera gånger.
Men Matte har fortfarande inte gjort det.
Hon vill absolut göra det.
Men dels har hemsidan varit överbelastad.
Och delvis har Matte inte koll på pappren.
Hon tycker att min tatuering är lite svårt att läsa.
Och pappret med numret är någonstans...
Nu är det ju ingen fara på taket eftersom jag dels är en innekatt och dels aldrig skulle lämna lägenheten frivilligt.
Men självklart ska jag se till att Matte gör en ordentlig ansträngning för att hitta det där pappret.
Jag är en mycket laglydig katt.
Och även om jag redan är registrerad på annat håll så vill jag givetvis vara registrerad som alla andra hos Jordbruksverket.
Snart så.
Kanske någon kan läsa min tatuering?
Mjau!

Mjau, på lördagar ska man ta det väldigt lugnt.
Ja, förutom med gos och godis.
Det vet ni väl?
Bra.
Fortsätt med det.
Mjau!

Mjau, första dagen utan tomtar var faktiskt ganska trist.
Men så är ju januari en ganska trist månad också.
Jag gick ut en liten stund på balkongen men det var så vitt och kallt ute att jag kom in igen mycket fort.
Sedan sov jag hela eftermiddagen i ett enda streck.
Matte har fått dille på rosa för att pigga upp.
Rosa tulpaner och rosa stearinljus på soffbordet.
Och så har hon på sig en rosa tröja.
Hon funderade lite på att bara tillåta leksaker med färgen rosa men då tyckte jag definitivt att det gick för långt!
Jag leker minsann med vad jag vill, oavsett färg, fräste jag och skjöt en inte alls rosa boll mot hennes ben...
Men sedan fick jag en generös tilldelning av helgdags-godis och blev genast på mycket bättre humör.
Mjau!

Mjau, idag tyckte Matte att det var dags att packa ihop julen.
Bort med adventsljusstaken, stjärnan i förstret och bort med alla tomtar.
Men Matte?
Alla tomtar?!
Jodå, sa Matte och hämtade en låda.
Medans hon vände ryggen till passade jag snabbt på att smussla undan en liten tomte.
Och efter flera timmar, när Matte trodde att allt var borta, dribblade jag fram en tomte och skrattade åt henne.
Tyvärr är det den som skrattar sist som även skrattar bäst.
Så efter en stund plockade Matte undan även den sista tomten.
Hon skyllde på att tomtefacket hade varit på henne och hotat med vite om hon skulle överskrida det lagstadgade en-månads-kontraktet som tomtar får jobba under ett års tid.
Har ni hört om tomtefacket?
Jag tror att Matte har fått tomtar på loftet...
Nu är stackars lilla jag tvungen att nöja mig med bollar, skosnören, vippor och myntakudde.
Det är nästan lite synd om mig.
Och jag blev nästan lite ledsen i ögat.
Farväl alla små tomtar.
Vi ses igen om elva månader.
Mjau!

Mjau, vi fortsätter att göra ingenting.
Ingenting förutom mys och gos och mys och gos...
Matte filmade mig även för att jag spann så fint.
Men det hörs inte på filmen eftersom jag spinner som en fin dam, som Matte kallar det.
När man tittar på filmen så är det svårt att tänka sig att jag har varit en megaskyggys som var livrädd för händer.
För även om det tog mig tre år att komma dit så gick jag faktiskt all in för goset så snart jag provade.
Och sedan den dagen har jag varit extremt gosig.
Jag kan sällan få nog.
Ni får se filmen en annan gång.
Det går tyvärr inte att lägga till den på bloggen när man använder telefonen.
Precis som det inte går att lägga till flera bilder än ett - om man inte gör ett kollage.
Och Matte orkar inte dra igång datorn.
Nu ska vi gosa lite till innan vi går och lägger oss och gosar i sängen.
Mjau!

Mjau, idag har vi inte gjort ett dugg.
Ja förutom att sova, äta och gosa.
Med andra ord - som alla andra dagar sedan Matte kom hem.
Så jag hade kvar energi till ännu en installation.
(Ni kanske kan ana er till mitt nyårslöfte: fler installationer)
Men idag provade jag en grafisk form med min egen kropp.
Halvcirkel, pil och två räta vinklar.
Matte undrade visserligen varför jag höll i svansen och samtidigt tryckte den i en rät vinkel.
Hon är så trögtänkt ibland.
FÖR ESTETISKENS SKULL naturligtvis, dumma Matte!
Jag tycker i alla fall att det blev snyggt.
Kan ni göra något liknande?
Mjau!

Mjau, idag var det så där grått igen så det aldrig blev ljust.
Jag trodde att Matte kanske skulle få näsan över vattenytan i alla fall efter hennes lilla resa.
Men då fick hon istället andra besvär.
Alltid är det något som kedjar henne vid sängen.
Sedan kom hemtjänsten för att städa och tvätta och det gjorde även mig väldigt trött.
Just nu vill Matte bara dö lite.
Så jag gjorde i alla fall ett försök att pigga upp henne.
Jag tänkte att en glad installation kanske kunde göra susen.
Det ser nästan ut som en fjäderkotlett om man tänker att det gula i mitten skulle vara en näbb.
En havsörn kanske?
Jag har minsann sett den många gånger från fönstret.
Matte blev inte pigg men hon drog en liten aning på munnen.
Man får vara glad åt det lilla.
Mjau!

Mjau, det var en ganska lugn nyårsnatt som tur var.
Jag tror att grannarna väsnades nästan mer än smällarna som mest bara hördes på avstånd.
Jag låg på Mattes arm i sängen med tassarna i hennes armhåla.
Det känns mycket tryggt.
Jag lyfte på huvudet emellanåt men Matte lyckades lugna mig.
Och sedan somnade vi.
Eftersom det inte krävdes så mycket energi på natten hade jag kvar en massa energi idag.
Då blev det tomtarnas nyårsdans för hela slanten!
Tomtarna var lite yra, jag tror att de hade slagit i glasen lite för mycket igen...
Men om jag ber dem dansa så går de mig till viljes.
Sedan fnissade Matte för mycket och då kom jag av mig.
Och vips så har vi hamnat rakt in i det nya året.
Mjau!