Igår fick jag post av min kattkompis Saga.

Hon skickade en lektunnel till mig.

Vilket är helt perfekt - det är droppen som får det att avgöra:

Från och med nu kallas detta inte vardagsrum längre utan byter namn officiellt till lekrum!

För nu finns det många fler leksaker än vardager i rummet...

Mjau!

Bortsett från denna glädjande nyhet så var jag minst sagt skeptisk.

Men eftersom jag även är väldigt nyfiken så var jag ju ändå tvungen att komma fram och nosa.

Matte påstod att man skulle vara inne i tunneln.

Det tyckte jag verkade jätteläskigt!

Nosa utanpå - okej.

Gå in - nejnejnejnejnej!

Fast det finns en nödutgång i mitten.

Men då började Matte locka med ett skosnöre.

Och eftersom jag älskar skosnören så stoppade jag in huvudet.

Huuuuuh.....

Och sen rusade jag genom tunneln snabbare än ni kan säga ordet skosnöre!

Vips kom jag ut på andra sidan.

Och vilken tur - jag överlevde!

Fast det gäller att hålla reda på svansen så den inte bli slukad av tunnelmonstret...

Ojojoj, har jag verkligen kommit precis ut här?

Har jag verkligen klarat mig?

Tack Matte, men jag tar en paus nu.

Tunnelexpeditioner tar faktiskt på krafterna...

Idag har Matte flera gånger kastat in leksaker i tunneln.

Dessa leksaker har försvunnit på ett helt mystisk sätt ifrån tunneln.

Dessutom har tunneln flyttat sig en bra bit.

Men jag har ingenting med det att göra!

Det måste vara tunnelmonstret!!!

Jag svär.........