Idag har jag varit väldigt duktig.
Det har Matte sagt ungefär tusen gånger och jag är själv mycket medveten om det.
Det var så att jag låg på sängen för min sen eftermiddags och tidigt kvällssömn.
Och Matte råkade behöva något från byrån som står precis bredvid där jag ligger.
Från översta lådan, som är precis i höjd med där jag ligger dessutom.
Matte kom långsamt runt sängen och närmade sig extremt försiktig.
Hon höll på med sin vanliga ramsa, att allt är fint, allt är lugnt, det är ingen fara, osv...
Jag lyfte visserligen på huvudet och följde någrann hennes hand.
Men jag låg kvar medans Matte drog ut lådan försiktigt, plockade ut det hon skulle ha och stängde igen.
Allting precis bredvid mig.
För Matte sa ju att allt var bra.
Och när hon säger det så brukar det vara så.
Det har jag lärt mig under vår tid tillsammans.
Hon körde ramsan hela nyårsafton till exempel, därför blev det aldrig någon panik.
Jag litar på Matte.
Så länge hon inte ska röra vid mig.
Och det gjorde hon ju inte.
Hon var bara väldigt nära med handen.
Det går väldigt långsamt att skapa förändringar i min hjärna.
Än så länge får bara jag nosa på henne och inte omvänd.
Men min tillit växer.
Sakta men säkert.
Och mitt hjärta säger "jag älskar dig, Matte! Om du är försiktig."
Och Matte lyssnar till mitt hjärta och förstår.