Matte och jag brukar har våra stunder.

Inte bara lekstunder och godisstunder.

Vi har också blink-blink-stunder.

Då tittar vi på varandra, Matte pratar med sin mjukaste röst och så blinkar vi mot varandra.

Så mysigt!

Häromdagen var Matte trött.

Så trött.....

Hon la sig på soffan och sa att hon skulle ta en tupplur.

Tupplur?

Så snart hon hade lagt sig tillrätta med filten och kudden och allt så kom jag springande och började klösa under soffan.

Matte undrade förstås vad i hela fridens namn jag höll på med.

Men jag ville ju bara fånga tuppen!

Luren kunde hon gott och väl behålla.

Tror ni att det fanns en tupp någonstans?

Nä, Matte lurades som vanligt...

Men när Matte väl hade fått sova en stund så körde jag efterapning.

Hon gäspade och sträckte på sig - jag gjorde samma sak.

Hon satte sig upp - jag ställde mig upp.

Nytt gäspandet och sträckandet från båda håll.

Men när Matte reste sig upp slängde jag mig framför hennes skrivbordstol.

Ingen datortid för dig inte, Matte!  

Det är ändå jag som bestämmer här hemma.

Och sen har det bara rullat på....

Jag har kört en massa små utmaningar.

Jag har vågat vara mera synligt.

Jag intog även sovrummet och Mattes säng.

Jag kunde "umgås" med Matte i samma rum.

Jag började äta fast Matte befann sig i köket.

Och jag kände att jag hade så mycket att berätta så jag var tvungen att starta en blogg.

Trodde då aldrig att jag skulle bli en bloggkatt.

Jag rekommenderar att gå tillbaka och läsa början av bloggen igen.

Nästan ett år sen.

Tänk så mycket som har hänt!

Så mycket nytt det fanns att upptäcka.

Och sen började jag att leka och busa...

Njuta av livet.

Befinner mig nära Matte.

Happy end?

Nja, inte riktigt.

Visserligen är livet underbart nuförtiden.

Och tydligen är jag bortskämd.

Men jag tycker fortfarande att händer är jamarsläskiga!

Och jag är fullständig omutbar med mat eller godis.

Jag håller på min integritet och min KATTityd.

Och jag gör bara det som jag känner för.

Vi får se hur det går.

Jag kommer i alla fall fortsätta att hålla koll på Matte och hennes konstiga påhitt.

Och själv kommer jag förstås att fortsätta hitta på en massa bus.

Precis som det ska vara.

Så resan går vidare...

Nu har Matte nämnt något om städning igen.

Nej Tack!

Jag tycker inte att det behövs.

Det är väl inte stökigt?

Eller smutsig?

Nej Matte, katthår räknas inte som smuts!

Jag trivs som det är.

Och jag vill inte hälsa på snabeldraken!

Vet du, Matte, ibland har du så dumma ideer att jag nästan inte tror att det är sant.

Men om vi blir överens om det här med att inte städa och inte pratar mer om saken, så kan jag tänker mig att förlåta dig.

Eventuellt.........

MISSbelåten katt...

Jag älskar godis.

Speciellt mjuka sticks.

Matte handlar bara godis utan spannmål, salt eller socker i.

Ibland har Matte råkat handla något godis som jag inte tyckt om och då har hon till slut lämnat det till grannkatten Rufus.

(Rufus är allätare och jämnt hungrig. Därför är han *hrrmmmm...* väldigt fluffig...)

Matte köper gärna ett stort lass med godis om det är extrapris.

Så gjorde hon även i höstas och sedan har hon inte tänkt så mycket på det.

Men igår kväll kom hon på att hon hade lagt de godispåsar med kort datum längst upp - men sen inte sorterad vidare.

Så plötsligt drog hon fram hela högen och då var det godispåsar överallt.

Mycket spännande, tyckte jag!

Det blev en hög med flera månader kvar på hållbareheten, en hög som går ut i februari och en hög som redan gick ut i december.

Nu är det så här Mimmi, sa hon, att du måste äta jamarmycket godis en tid framöver!

Och så ska vi kanske lämna några påsar till ett katthem.

Hmm.........

Jag förstår.

Vi befinner oss i ett akut skede av godiskaos.

Okej, Matte.

Det är ett hårt jobb, men någon måste göra det.

Jag offrar mig.

Jag ställer gärna upp som frivillig!

Visst är jag snäll?

Vaddå?

Jag är väl inte för tjock?

Nä, tänkte väl det!

Det gick en vecka i sakta lunk.

Jag gömde mig under soffan hela dagen och inspicerade mitt nya revir på natten.

Och jag åt och drack och gick på lådan precis så som det skulle vara.

Jag jamade lite på natten ibland, men inte mycket alls.

Matte pratade med mig väldigt mycket, nästan hela tiden.

Ibland la hon sig på golvet på andra sidan soffbordet.

Men hon kom aldrig för nära.

Efter några dagar började hon jobba igen och det var helt okej med mig.

För när Matte var på jobbet var det bara MIN lägenhet.

Och så njöt jag av lugnet.

Av att ha egna matskålar utan konkurrens.

Då kunde jag gå fram och tillbaka och äta i små portioner precis som jag ville.

Och jag behövde inte kasta i mig maten. Den fanns alltid kvar.

Jag satt en hel del på klösträdet i köket och spanade ut genom fönstret.

Livet kändes helt ok.

Jag gillade lägenheten, men Matte kändes definitivt läskigt.

Men hon verkade också lugn och snäll samtidigt.

Efter en vecka kom Matte hem på kvällen, tände lamporna och gick sen ut igen för att lämna tillbaka Rufus transportbur.

Hon var borta mindre än en timme.

Men under den timmen hände det något avgörande.

Jag körde min första utmaning mot mig själv.

Jag kom fram under soffan och la mig på en mjuk kudde på soffryggen.

Och jag låg kvar!

Matte blev väldigt glad och pratade mycket glad med mig.

Men hon gick förstås inte in i vardagsrummet utan höll sig till köket.

När hon skulle gå och lägga sig ville hon släcka lampan i vardagsrummet.

Hon sträckte bara in handen in och förbi dörrkarmen - och snabbare än blixten var jag tillbaka under soffan igen!

Men oj, vad jag kände mig stolt och modig!

Och det verkade som om Matte verkligen uppskattade min prestation...

Nu är julen helt bortstädat och istället har Matte satt upp en egenkomponerad ljusslinga på filten, där det tidigare lyste en stjärna.

Det ser väldigt spännande ut.

Som en ny lekplats till mig.

Men tyvärr hänger de aningen för högt upp...

Så orättvist!

Vad ska det då vara bra för???

I morse väckte jag Matte tidigt.

Och inte bara Matte - grannarna också, skulle jag tro.

Det är mycket enkelt.

Man tar en leksak som låter och börjar trakassera den hejvilt!

Sen är det bara att vänta på att Matte ger upp och går upp.

Och efter frukost och lite bus så blir man givetvis trött...

Så precis då, när Matte har vaknat till ordentligt och klockan närmar sig 6, då går man och lägger sig för att sova lite.

Medans Matte muttrar något om sovmorgon och börjar läsa tidningen.

Varför muttrar Matte?