Och sen har det bara rullat på....

Jag har kört en massa små utmaningar.

Jag har vågat vara mera synligt.

Jag intog även sovrummet och Mattes säng.

Jag kunde "umgås" med Matte i samma rum.

Jag började äta fast Matte befann sig i köket.

Och jag kände att jag hade så mycket att berätta så jag var tvungen att starta en blogg.

Trodde då aldrig att jag skulle bli en bloggkatt.

Jag rekommenderar att gå tillbaka och läsa början av bloggen igen.

Nästan ett år sen.

Tänk så mycket som har hänt!

Så mycket nytt det fanns att upptäcka.

Och sen började jag att leka och busa...

Njuta av livet.

Befinner mig nära Matte.

Happy end?

Nja, inte riktigt.

Visserligen är livet underbart nuförtiden.

Och tydligen är jag bortskämd.

Men jag tycker fortfarande att händer är jamarsläskiga!

Och jag är fullständig omutbar med mat eller godis.

Jag håller på min integritet och min KATTityd.

Och jag gör bara det som jag känner för.

Vi får se hur det går.

Jag kommer i alla fall fortsätta att hålla koll på Matte och hennes konstiga påhitt.

Och själv kommer jag förstås att fortsätta hitta på en massa bus.

Precis som det ska vara.

Så resan går vidare...