Mjau, idag ägnade vi oss åt fågelskådning, både Matte och jag.
Men eftersom Matte inte har lika skarp blick som jag så tog hon hjälp av en kikare.
Det är en liten enkel sak men med den så kan Matte få syn på alla detaljer av fjäderkotletterna här utanför.
Vi blev uppmärksamma eftersom det var en extra stor fjäderkotlett som susade runt och jagade lunch.
Matte sa att det var en havsörn.
Jag struntar fullständigt i vad den heter.
Det som jag däremot bryr mig om är att den är säkert åtta gånger större än mig.
Den skulle kunna äta en liten katt som mig utan minsta problem.
Men örnen hade siktet inställt på en liten svart fjäderkotlett.
En dykand, som Matte kallade den.
De höll på rätt länge att leka katt och råtta.
Örnen gjorde hela tiden utfall ner mot anden och anden dök hela tiden ner under vattenytan.
Men till slut fick örnen tag i den.
Vi kunde tydligt se hur den lyfte med något svart mellan klorna och sedan satte sig ner på en stor sten på vattenbrytaren.
Sedan började den äta och då lade Matte undan kikaren eftersom hon inte ville se det.
Hon är så känslig ibland, min Matte...
Själv hade jag väldigt roligt.
Bästa sortens underhållning!
Speciellt med vetskapen om att jag hade både ett nät och en glasskiva mellan mig och örnen.
Och dessutom Matte vid min sida.
När det gäller örnar så är det bäst med en trefaldig säkerhetsåtgärd.
Tycker ni om fågelskådning?
Mjau!