Mjau, det börjar bli lite trist nu med Matte.
Hon är verkligen tråkigt när hon är extra sjuk.
Dessutom har hon mage att skylla på mig att hon har rätt ont i såret på armen.
Bara för att jag tycker om att buffa på henne just där.
Jag har buffat henne där i flera år och så ska jag helt plötsligt inte göra det?
Nä, någon måtta får det vara.
Jag fortsätter även att ligga på hennes vänstra arm i sängen.
Matte försökte att få mig att ligga på höger arm istället men det vägrade jag att gå med på.
Det är ju inte mitt fel att hon har låtit någon skära i hennes kropp.
Idag har hon bara legat i soffan.
Jag däremot var rätt pigg och lekte en del.
Och så gjorde jag en installation för att glädja Matte i novembermörkret.
Jag kallar det för enhörning.
Tycker ni om den?

Mjau, häromdagen fick jag paket av min älskade Granit.
Ni kanske ser på bilden?
Från Herr Granit till Fröken Mimmi.
Han skickade några saker till mina mjauktioner.
Dessutom godis till mig och torkat svamp till Matte.
Visst är han snäll?
Ett paket var precis vad jag behöver.
Nu när jag jobbar extra hård.
Jag snodde en myntakudde också.
Det tyckte jag att jag var värt.
I morse unnade jag mig en stund i min koja på balkongen.
Matte satt säkert pakerad i soffan och jag hade lite koll på henne.
Men när hon reste på sig så kom jag inrusandes direkt.
Det är ett hårt liv att vara vårdkatt.
Mjau!

Mjau, i nuläget tycker jag att det är bäst att övervaka Matte nogrann.
För säkerhets skull.
Så jag måste vara både uppmärksam och snabb i vändningarna.
Följa efter henne eller visa vägen.
Till köket, till vardagsrummet, till sovrummet.
Ligga tätt intill henne när hon sover.
Följa med till badrummet men väntar vid tröskeln till hon är klar.
Om jag inte kommer på att jag också behöver gå på lådan.
Jag är ju en hänsynsfull katt.
När jag är på lådan och Matte är på väg in i badrummet så väntar hon alltid utanför.
Så därför gör jag också det.
Men jag har absolut koll på henne.
Jag är helt övertygad om att det är vad som krävs av en vårdkatt.
Även vanligtvis har jag rätt bra koll.
Men då unnar jag mig att slappa och vila några timmar ibland.
Nu och alltid när det är värre än vanligt med Matte så är jag helt tiden på tå - jag menar naturligtvis tassarna!
Alltid redo att ställa upp.
Matte är inte alltid så tacksam som man skulle kunna förvänta sig.
" Jag ska bara hämta en sak, jag kan faktiskt gå själv, jag lovar!" Kan hon till exempel säga.
Men det tror jag inte alls på.
Idag har såren äntligen slutat blöda där under plåstren.
Men Matte har ont.
Och det är ju långt ifrån läkt.
Två veckor innan stygnen ska tas bort.
Två veckor av extra övervakning från min sida.
Mjau!

Mjau, idag var Matte hos människo-vetten och när hon kom hem var hon trasig.
Två ordentliga sår hade hon.
Visserligen sydda och plåstrade och med smärtlindring i kroppen.
Men utan tratt.
Varför behöver inte tvåbeningar tratt?
Matte har fått direktiv att ta det lugnt i två veckor innan stygnen tas bort.
Hon ska undvika en massa saker.
Om hon var en katt skulle hon både ha fått tratt och dessutom förbud att hoppa, skutta och klättra.
Hade någon skurit i mig istället hade jag fått tratt och en massa förbud.
Och smärtstillande som jag antagligen hade vägrat att äta.
Kanske hade jag även vägrad att gå på lådan och att äta annat än godis.
Matte äter ju redan värktabletter varje dag.
Men nu kör hon maxdosen på båda sorterna utan att först känna efter.
Matte säger att det är bra att det är hon som har sår och inte jag.
Hon säger även att hon gladeligen skulle ta över allt som jag eventuellt skulle kunna råka ut för.
Hon påstår att hon hellre har ont själv än att jag ska ha värk.
Har ni också så konstiga tvåbeningar?
Nu ska jag pussa lite på henne och så sover vi lite till.
Mjau!

Mjau.
Här sitter jag och duger alldeles utmärkt.
Det gör man i och för sig alltid som katt.
Det vet ni väl?
Jag är helt purrfekt.
Det säger Matte också.
Själv är hon långt ifrån purrfekt.
Men så är hon ju en tvåbening.
Så det rår hon inte för.
Jag tycker om henne ändå.
Hon är ju min alldeles egen Matte.
Mjau!

Mjau, idag blev jag till slut av med de sista lotterna.
Det var väldigt skönt!
Jag bad Matte om hjälp med att räkna ihop pengarna och sedan swishade jag 2870 kronor till Akutgruppen.
Visst blev det en fin summa?
Tack till alla er som har köpt lotter för att hjälpa mig att hjälpa behövande katter!
Nu ska jag vara lite lös och ledig i några veckor innan det är dags för mjauktion.
Mjau!