Mjau, ibland påstår Matte att mitt andra namn är Kräsen.
Jag kan hålla mig nästan hela dagen när maten inte passar.
Bara knapra lite torrfoder.
Men Matte har blivit luttrad.
Hon bidar sin tid.
Och till slut är jag så pass hungrig att jag äter ändå.
Kanske.
Lite i alla fall.
Men då är jag verkligen sur på Matte.
Ibland hittar vi en kompromiss.
Då blandar Matte lite tonfisk med det jag inte vill äta just den dagen.
Då slinker det ner ändå.
Men jag är inte kräsen egentligen.
Vissa dagar vill jag inte äta det ena och andra dagar inte det andra.
Jag är finsmakare helt enkelt.
Men tvåbeningar är ju lite dumma och förstår inte skillnaden...
Mjau!