Mjau, i helgen hade vi många tända ljus för att stå emot allt grått väder.
Det är mysigt med tända stearinljus.
Det tycker jag fortfarande.
Och jag kommer fortfarande ihåg första ljuset jag såg hemma hos Matte för nästan 6 år sedan.
Jag blev så fascinerad och satt och beundrade ljuset i en halvtimme.
Och samma sak dagen efter.
Det var så vackert och spännande och jag hade aldrig sett något liknande.
När man är född och uppvuxen ute så finns det mycket som man inte har sett när man äntligen kommer in i värmen.
Hur som helst så var det där första stearinljuset anledningen till att jag började blogga.
Matte tyckte att jag kanske skulle börja berätta om mitt liv som extremskyggis.
Hon sa att det verkade som om jag hade en del att berätta, inte bara för henne utan även för andra katter och tvåbeningar.
Och sedan dess berättar jag.
Och ni läser.
Mjau!

Mjau, det är fortfarande mycket blåsigt ute och stora vågor på havet.
Jag blev inspirerad av att titta på det hela veckan så jag iscensatte ett eget stormigt hav här inne i vardagsrummet.
Och för att få ihop en lite dramatiskt touch så fick muslingen ställa upp som båt i sjönöd eller drunknad offer...
Matte blev inte så värst imponerad men medgav att det ändå var tur att jag inte hade valt att hälla ut innehållet ur min vattenskål...
Ridå.

Mjau, idag har Matte och jag gäspat ikapp.
Vi är mycket duktiga på att gäspa, har vi kommit fram till.
Naturligtvis har vi som vanligt tagit två långa tupplurar under dagen precis som vanligt.
Men trötta är vi ändå.
Så det är skönt att det är helg nu för då får man sova dygnet runt, säger Matte.
Det tror jag låter perfekt.
Och vad ska ni göra i helgen?

Mjau, idag blåser det kuling och det är inte alls kul!
I ett sånt väder funderar ingen vettig katt att sätta minsta tass utanför dörren.
Så jag visserligen lekt lite.
Men mest har jag latat mig i soffan och sängen.
Precis som Matte.
Fast Matte har inte alls lekt.
Hon dras fortfarande med sitt ryggskott och är inte alltid så kul att vara med...
Men en bild säger mer än tusen ord, som det heter.
Så här kommer en bild på hur jag känner mig.
Mjau!

Mjau, idag har handeln presenterat årets julklapp.
Inget som jag vill ha.
Men tydligen har många på Gotland haft roligt åt det och tycker att det behövs, på grund av alla strömavbrott.
Själv har jag ett mycket bättre tips.
Om ni på nätet går in på Mjaus gåvoshop så kan ni köpa ett matpaket till hemlösa katter.
Mjau delar ut detta till olika katthem och skänker även 3 kilo kattmat för varje såld paket.
Ni får dessutom ett fint kort att ge bort och kan lägga till egen hälsningstext till mottagaren.
Antingen skriver ni ut kortet själv eller så kan det skickas direkt till mottagaren.
Enligt mig en av de bästa julklapparna, speciellt detta år.
Man fixar det enkelt på nätet, det kan skickas mycket lätt och man behöver inte trängas i affärer eller lämna över det personligt när man ändå inte borde träffas.
Och dessutom får en massa hemlösa katter julmat!
Rekommenderas varmt.
Naturligtvis testade jag på en gång och fixade samtidigt min julklapp till Matte.
Mjau!

Mjau, det är mycket ansträngande att vara vårdkatt åt Matte.
Hon sover bara korta stunder.
I natt låg hon på badrumsgolvet ett tag av någon anledning.
Och hon stönar och ojar sig hela tiden.
Hur ska jag få min välbehövliga vila?
Så jag kompenserar med mat.
Ju mer värk Matte har ju hungrigare är jag.
Extra godisranson kräver jag redan dessa dagar.
Men jag vill även ha mycket blötmat.
Riktigt god blötmat förstås, ingen billigvariant.
Och när Matte sover glufsar jag även i mig all torrfoder.
Bara att fylla på för Matte.
Men så stryker jag mig flera gånger mot hennes ben både innan och efter maten.
Det är väl klart att min läkande närvaro och min spinn-healing inte är gratis?
När man jobbar mycket hårt behöver man även äta mer.
Det fattar ju vilken katt som helst!
Sedan ligger jag bredvid Matte i sängen och är bedårande.
Ibland lägger jag mig på hennes ben för att visa tyngden av mina vård-rekommendationer.
Jag ska nog fixa det här.
Mer mat, tack.
Mjau!

Mjau, idag var det tydligen skottlossning. För Matte har fått ryggskott.
Jag vet inte riktigt vem som skjöt egentligen.
Matte säger att hon bara kan skylla sig själv.
Men Matte har ju inget vapen?
Tur i alla fall att ingen skjöt på mig...
Men Matte hade precis stängd om mig i sovrummet eftersom hemsktjänsten skulle komma och städa.
Så nu har vi ett rent helvete, säger Matte.
Jodå, snabeldraken är alltid ett helvete om ni frågar mig.
Matte jämrar sig hela tiden.
Men hon svär inte.
Hon säger "ojojojo" så snart hon så snart hon rör sig det minsta.
Och om det är riktigt illa blir det "ojojojojojojojoj".
Matte vill inte skrämma mina söta små öron med fula ord, säger hon.
Själv säger jag "mjaaau".
Nu ska vi bara oja oss genom den här veckan på något sätt.
Någon har i alla fall tänkt på oss.
Det tackar vi så mycket för naturligtvis.
Nu kan Matte sätta en reflex på Carl-Oskar nästa gång hon ska ut.
Mjau!

Mjau, idag är vi väldigt trötta, både Matte och jag.
Det blev lite väl mycket igår.
Även för mig som valde att vara med precis hela tiden istället för att gå och gömma mig.
Det kostar på.
Och idag betalar vi.
Dyrt, säger Matte.
Själv är jag mest trött och hungrig.
Det kan jag leva med.
Men Matte har naturligtvis en massa värk också.
Självklart tar jag tass om henne även om jag är trött.
Jag följer henne överallt och är beredd att ge henne spinn-healing när som helst hon lägger sig ner.
Jag vet ju vilka som är mina pliktar som vårdkatt.
Emellanåt får man ta en tupplur bland sina muslingar.
Men nu har jag inte tid längre, för Matte ska lägga sig igen.
Mjau!