Mjau, för 6 år sedan trodde jag verkligen inte att livet skulle kunna vara så bra som det är nuförtiden.
Då var jag fruktansvärt skygg och så rädd för tvåbeningar att jag kunde bli aggressiv.
Och allt var så läskigt!
Fast jag hade kommit in i värmen och fick mat.
Men det fanns många katter i jourhemmet och de bråkade med mig.
Jag vet inte vad som var fel på Matte.
För jag både fräste och morrade och högg mot henne, och ändå ville hon adoptera mig...
Det var en himla tur även om jag inte förstod det då.
Och sedan var det bara Matte och jag i en lägenhet.
Det var lugnt och jag fick vara ifred.
Matte pratade med mjuk röst.
Och det fanns leksaker.
Det kändes bra.
Även om det tog mig mycket lång tid att bli trygg så kände jag mig hela tiden älskad.
Och jag fick ta den tid jag behövde.
Jag hoppas att jag genom min blogg har kunnat uppmuntra andra tvåbeningar att ta sig an skyggisar.
Att ge tid även till de väldigt rädda katterna som inte går att muta med godsaker.
Alla katter kan bli trygga, oavsett tidigare erfarenheter.
Alla katter kan få ett gott liv.
Bara man har obegränsat med tålamod och villkorslöst kärlek.
Och när vi skyggisar blir trygga så älskar vi extra mycket.
Mjau!