Mjau, idag kom snabeldraken fram och förolämpade mig åt det grövsta.
Som den alltid gör.
Var tredje vecka.
Eftersom Matte inte orkar valla den själv.
Ni kanske tror att den bara brummar?
Ack, vad ni bedrar er!
Snabeldrakar är ett mycket ohövligt släkte.
De skriker svordomar och hotar att äta upp en.
Eller åtminstone bita en i svansen!
Efter det var jag i stort behov av tröst och godis.
Det fattar ju vem som helst.
Det känns i alla fall bra att den nu är inspärrad i skåpet igen och bara kan grumsa lite tyst i tre veckor.
Medan jag lever loppan!
Matte tycker också att det är mycket roligare när jag far omkring och dribblar bollar och skapar dammråttor än att monstret rullar runt och äta upp dammråttor.
Dessutom fiser snabeldraken!
Visst har ni också lagt märke till att man alltid måste vädra efter att den har varit i farten?
Nu vet ni varför.
Inte konstigt heller att den har taskigt matsmältning när den livnär sig på smuts.
Eller hur?
Mjau!