Mjau, nu är det definitivt slut på lata dagar på balkongen.
Inga fler tupplurar i en koja ute.
Inga fler solbad utsträckt på en stol.
Inga fler långspaningar i skuggan av några blommor.
Och ingen öppen balkongdörr från gryning till skymning.
Bara sporadiskt öppning för vädring.
Snyft!
Det är väldigt synd om mig.
Bara så ni vet.
Nu kan jag bara gosa ihop mig i soffan, sängen, fluffkojan eller korgen.
Hur ska jag klara mig genom vintern?
Livet är verkligen inte lätt, klagar jag, där jag ligger ihoprullat på en fleecefilt.
Matte skakar på huvudet och påstår att jag är bortskämd.
Tsss...
Jag vet bara hur man levar det goda livet nu.
Och en del av det är slut i minst ett halvår.
Och det är faktiskt bedrövligt.
Mjau!