Mjau, som ni vet så jagar jag på balkongen varje sommarkväll.
Men resultatet kan ju variera.
Ibland blir det... ähum... liksom inte så... ähum... jättemycket att äta...
Det kanske blir mycket jakt men lite resultat.
Sedan när Matte kallar in mig så blir det godis.
Matte kastar godisbitarna och jag jagar efter dem.
Jag är så ivrig då att jag antingen har för hög fart och sladdar förbi biten för det är svårt att bromsa.
Eller så rusar jag förbi och nerför hela hallen och tillbaka innan jag äter biten.
Matte påstår att jag överdriver.
Hon fattar ju ingenting!
Jag skulle väl aldrig att komma på tanken att överdriva...
Det är bara så underbart att jaga något som inte flyger iväg sedan, när Matte har kastat.
Det blir 100 % utdelning varje gång.
Men samtidigt är jag fortfarande på jakt-modus så att bara ta en godis ur Mattes hand är inget alternativ.
Och dessutom måste man ju utnyttja att lägenheten är L-format vilket ger bra utrymme för att springa av sig.
Men sånt fattar ju inte tvåbeningar.
Matte till exempel rusar aldrig runt i lägenheten.
Och om hon mot förmodan går fram och tillbaka flera gånger så är det för att hon har glömt något...
Men jag tänker fortsätta springa runt.
Både när jag jagar godis och när jag dribblar bollar.
Sedan sover man så mycket bättre.
Mjau!