Vaddå då?
Får jag inte?
Du måste skoja, Matte!
I många långa veckor har du hållit på med detta pussel.
1500 bitar.
Och du har alltid täckt över det under tiden.
Jag fick aldrig vara med och leka.
Nu är den äntligen klar.
Den är så stor att den inte riktigt ryms på brädan.
Den är verkligen fin.
Men när jag äntligen vill gå och lägga mig mitt på konstverket så säger du att jag inte får?
Allvarligt?
Att det bara ligger öppet för att du ska fota den och sedan sälja den vidare.
Och att den nya ägaren kanske inte vill ha ett pussel med avtryck av katt.
Det förstår jag inte alls!
Lite katthår, doftmarkeringar och klomärken lyfter ju allt.
Och om du ändå ska ta sönder det alldeles strax så hjälper jag gärna till!
1500 små bitar är helt underb...
Nähä nä.
Nu är det den där bestämda rösten.
Jaha ja.
Då lägger jag mig väl på soffan istället.
Men vet du Matte?
Det är riktigt orättvist!
Och så är du faktiskt dum.
Riktigt dum.
Mjau!

Mjau, vi försov oss även idag.
Men Matte vaknade "redan" klockan 15.
Och jag kan väl avslöja också att det är en badkarsbräda vi har fått.
Så att Matte kan ligga i badet och läsa och dricka champagne samtidigt.
Och att jag kan ligga bekvämt bredvid.
Hahaha...
Nej, tyvärr är det bara så att Matte har blivit för lat för att stå upp när hon duschar.
Personligen är jag mycket skeptisk till brädan även om Matte har lagt leksaker och godis på den.
Den inkräktar helt klart på min integritet!
Och jag väljer att gå i en båge runt den.
Men den ska hur som helst flytta till badrummet nu.
Dumma bräda.
Jag ska bita dig.
Någon gång!