Jag bodde ett helt år i jourhemmet.

Och jag var så rädd, så rädd!  

Största tiden tillbringade jag under sängen, för där kom varken hundar eller tvåbeningar in.

De andra katterna som bodde där var rätt dominanta och ibland dumma mot mig.

Det gillade jag inte alls, utan drog mig undan ännu mer.

Jag hade bara en kompis, henne älskade jag. Vet inte hur jag hade klarat mig utan henne.

Det var ingen som försökte jobba med mig för ingen trodde att jag hade en chans till att bli adopterad.

Dessutom ogillade jag alla tvåbeningar intensivt.

Jag är en katt med mycket kattityd och temprament mot människor, jag försöker att hålla dem på avstånd med tänder och klor och MORR och FRÄS.

Det har jag tydligen ärvt av min mamma.

Min mamma förresten.

Hon bet sig genom hönsnät för att fly människorna.

Hon kunde aldrig vänja sig vid att bo inne.

Så hon släpptes till slut ut igen, kastrerad och vaccinerad, och har inte synts till något mer.

Mjau.

 

Catlover

8 januari 2016 21:04

Det är ju hemskt vad mycket du och din stackars mamma fått gå igenom. Menar du att din mamma fick bli "vildkatt" igen? Tur att hon blev kastrerad och vaccinerad i alla fall.
Blir så glad när jag tänker på hur bra ditt nya liv med matte blivit. Mat, värme och tonvis med kärlek. Det alla katter behöver!

Mimmi

8 januari 2016 22:05

Ja, min mamma stod inte ut med att leva inomhus och hos människor.
Ja men vad tror du hur glad JAG är? :)
Och Matte!
Livet är underbart!

 

Alice

9 januari 2016 00:42

Lilla gumman, jag är så glad för att du äntligen har funnit din matte som älskar dig och förstår att du behöver ta allt i din takt!
Tack för att du delar med dig av din historia fast det måste vara jobbigt att tänka tillbaka på allt elände.
*nosbuffar*

http://kattenalice.blogspot.se

Mimmi

9 januari 2016 09:36

Mjau Alice, det är jättejobbigt.
Men det känns bättre när man vet att det är en historia med happy end!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mjau, om ni frågar mig så kan man aldrig vara för nära. Närheten mellan två varelser som älskar varandra är mycket vacker. Man kan visa mycket kärlek genom kroppskontakt. Och jag vill visa Matte min kärlek många gånger varje dag. Även när j...

Mjau, idag har Matte planerat penseerna. Hon trotsade sin onda finger men tejpade den ordentligt så att det inte skulle komma jord i såret. Och hon avböjde alla mina erbjudanden om hjälp. Naturligtvis höll jag mig ändå ganska nära, redo att g...

Mjau, idag har Matte verkligen drivit saker på sin spets. Hon var ganska groggy efter gårdagen. Men hon gick i alla fall upp för att äta frukost. När hon sedan skulle ställa disken i maskinen så lyckades hon på något sätt att få in en gaffels...

Mjau, idag försvann Matte i flera timmar. När hon slutligen kom hem hade hon äntligen med sig penseer. Och något mycket konstigt. Jag blev både skeptisk och nyfiken. Men eftersom jag även jobbar som doft-kontrollant så var jag naturligtvis ...

Mjau, jag är ett plåster på Matte idag. Igen. Jag brukar vara det åtminstone ett par gånger i veckan. Jag måste ju visa Matte hur mycket jag älskar henne. Ibland räcker det helt enkelt inte med gos och pussar och buffar och ligga nära. Då...