Matte älskar sina orkideer som blommar om och om och om igen.

Min tveksama inställning till krukväxterna känner ni ju till...

Igår kväll var jag på bushumör.

Jag brukar ju stå upp på min pall vid balkongdörren för att spana ut i mörkret.

Igår vände jag mig efter ett tag till skrivbordet och satte framtassarna dit istället för mot rutan.

Sen tittade jag så att jag var säker på att Matte tittade.

Då sträckte jag ut en tass - tänk vad lång en liten katt kan bli när den sträcker ut sig maximalt...

Jag sträckte i alla fall ut en tass som om jag skulle slå till en blomklase.

Matte sa nä men Mimmi, vad gör du?  

Jag gav mig inte.

Då sa hon nej.

Nej Mimmi, nej!

Med bestämt tonfall.

Ja men okej då.

Jag gör ju ingenting!

Det var ju inte på allvar.

Ville bara se Mattes reaktion.

Provocera henne lite...