Mjau, det gick väl ungefär som jag hade misstänkt.
Matte var närmare död än levande idag.
Fullständig slutkörd var hon och behövde tas om tass.
Två dagar efter varandra med något inplanerat fungerar egentligen inte.
Hon gick visserligen upp i morse och gav mig frukost.
Sedan åt hon några värktabletter och så gick hon och lade sig igen.
Och naturligtvis följde jag med.
Vi sov större delen av dagen.
Men jag gick upp någon gång för att äta, gå på lådan och ta en nypa luft på balkongen.
Resten av tiden fanns jag där precis bredvid Matte och höll koll på henne.
Jag övervakade hennes andning och hennes rörelser och hennes sömn.
Jag följde med henne till badrummet och tillbaka till sängen.
Det är väldigt lätt att bli lite bekymrad när Matte bara ligger i sängen och blundar.
Sen eftermiddag piggnade Matte till en stund och åt en massa mat.
Sedan behövde hon sova lite till.
Nu hänger vi en stund i soffan innan vi går och lägger oss igen.
Det har varit en ansträngande dag för min del.
Ingen egentid för att ligga på balkongen och spana efter halvsova i skuggan.
Men någon måste ju se efter Matte, eller hur?
Nu är jag rätt trött.
Hela dygnsrytmen är åt skogen.
Det är inte lätt att vara vårdkatt.
Mjau!