Mjau, så här års är jag mest utomhus.
Inte mitt på dagen eller tidig eftermiddag, då är det på tok för varmt just nu.
Även sen eftermiddag kan vara för varmt.
Då kommer jag in igen och kastar mig raklång på golvet för att svalka mig.
Dessutom måste jag gå in emellanåt för att kolla vad Matte gör och att äta lite.
Men annars är det underbart att vara ute på balkongen.
Trots detta är jag så snäll och väluppfostrad att jag faktiskt kommer in direkt när Matte säger åt mig.
Det har jag alltid gjort.
De första åren blev det mest så eftersom jag var skygg.
Och om jag inte kom in på kommando så kom Matte ut för att schasa in mig.
Det gillade jag inte alls.
Så jag lärde mig mycket fort att komma in när Matte säger till.
Jag kommer faktiskt så gott som alltid när Matte ropar efter mig.
Oavsett situation.
Förutom när det finns främmande tvåbeningar.
Jag hittade en gammal bild från när jag hade varit hos Matte i tre månader.
Då hade jag hunnit upptäcka hyllan längst upp på bokhyllan, på en mjuk kudde som låg där bara för mig.
Där kände jag mig ganska säker.
Det kanske syns.
Lite rädd men även lite kaxig.
Och absolut beredd att fräsa eller slå till med tassen...
Tänk att jag blev en så snäll och gosig flicka efter några år.
Mjau!