Mjau, i morse gick Matte upp alldeles för tidigt.
Hon sa att jag skulle vara snäll och att hon skulle snart vara hemma igen.
Snart och snart.
Ännu har jag inte sett röken av henne.
Däremot har hundmänniskan varit här och gett mig blötmat.
Det bådar inte gott.
Mest sur är jag över att inte ens ha blivit tillfrågad.
För jag hade sagt NEJ!
Jag tänker i alla fall sova i Mattes säng och stöka till ordentligt.
Och så ska jag fundera på hämnd.
För jag tänker inte acceptera detta helt stilla.
Så det så.
Mjau!