Mjau, vi tittar på Nobel banketten.
I alla fall med ett halvt öga.
Jag bryr jag mig inte om Nobel.
Men däremot bryr jag mig väldigt mycket om lax.
Matte äter nämligen en bit varmrökt lax.
Jag fick visserligen en liten bit på mitt fat i köket innan Matte tog tallriken till soffan.
Men jag ville ha mer.
Så vips var jag också i soffan.
Jag är en snäll katt som vet att det är ouppfostrad med självbetjäning.
Så jag strök mig mot Matte och purrade mitt allra vackraste.
Det tog ett tag men till slut fick jag en liten bit från Mattes hand.
Jag var tvungen att sluka den med en gång, inte lägga ner den först.
För Matte säger: ingen lax på soffan!
Nu känner jag mig väldigt nöjd.
De får säkert inget som är godare där borta i teven, det är jag helt säker på!
Nu kan de nobla på sig bäst de vill.
Jag tänker blunda och slumra till en stund.
Mjau!