Mjau, vi har fått tomtar.
De kom med posten igår och är hemgjorda av en vän till Matte.
För Matte hade klagat att hon inte hittat lådan med julpynt bland flyttkartongerna.
Jag tyckte att de luktade väldigt spännande och fick nosa ordentligt innan Matte placerade dem fint på soffbordet.
Under kvällen tog jag det lugnt och bidade min tid.
Men när Matte hade somnat gick jag raka vägen till soffbordet och drog ner lilla tomten.
Barn är alltid mer benägna till att leka och jag antar att det även gäller tomtebarn.
Jag visade runt i lägenheten som sig bör när någon är ny.
Men när vi kom till sovrummet så uppskattade inte Matte våra ringdansar.
Hon hyschade och vi fick lugna ner oss lite.
Så snart det började ljusna var vi igång igen.
Matte trodde naturligtvis att jag dribblade runt på en boll.
När jag såg att hon var vaken hoppade jag som vanligt upp och ville ha gos.
Men efter en stund hoppade jag ner igen och fortsatte att leka.
Det var ju så roligt!
Och Matte är ju rätt så seg på morgonen.
Vi dansade juldanser väldigt länge under och runt sängen utan att Matte hade den blekaste aning om vad som försiggick, haha.
Det var först när hon satte fötterna i golvet och jag puttade tomten fram till hennes fötter för hon också skulle leka lite, som hon fattade.
Då blev hon konstigt nog inte alls glad.
Jag tror inte att hon gillar att leka särskilt mycket.
Hon rensade bort damm och katthår från tomten, talade om för mig att det inte var någon leksak och satte den tillbaka på soffbordet.
Det kändes rätt snopet.
Vi hade ju haft så roligt.
Jag hade faktiskt förväntat mig tacksamhet.
För att jag underhållit tomtebarnet så väl.
Och för att jag inte tog chansen att bada det i vattenskålen...
Men ni vet ju hur Matte är.
Hon visade ingen uppskattning alls.
Fast man ser så tydligt att lilltomten hade haft lika roligt som jag.
Matte såg mer ut som den större tomten som himlar med ögonen.
Men snart är det natt igen...
Mjau!