Mjau, jag gjorde jag det.
Jag visade mig för hemtjänsten!
Det hände minsann aldrig i Stockholm.
Och naturligtvis inte för vem som helst heller.
Det var Mattes favoritpersonal.
Hon är lugn och pratar inte så högt heller.
Det är ju sånt jag gillar.
De stod i alla fall vid lägenhetsdörren och pratade.
Och jag blev lite nyfiken och tittade försiktigt runt hörnet.
Matte gick till mig och satte sig på huk och då kom jag fram helt och strök mig mot henne.
Det gör jag alltid när hon sätter sig på huk.
Men sedan gjorde hemtjänsten 3 meter bort en rörelse och då sprang jag iväg.
Man måste vara på sin vakt, även om man är nyfiken och modig.
Jag kände mig generellt modig idag.
Så jag gick och åt fast diskmaskinen var på.
Det låter rätt läskigt, tycker jag.
Men jag gjorde det för några veckor sedan en gång och då pratade Matte lugnande med mig hela tiden.
Idag behövde hon inte prata.
Förresten fick jag godis när hemtjänsten hade gått.
Mjau!