Mjau, Matte och jag är väldigt ledsna.
Vi har mest gråtit och gosat och sovit.
Nära varandra.
Och vi har tänkt mycket på Saga.
På alla fina minnen.
Dessutom har vi tänkt på nästa auktion.
Den är nämligen redan på förberedelsestadium.
Ifall ni undrar.
Nu tar det väl någon dag extra innan den kommer upp.
Vi tar så mycket tid som vi behöver, Matte och jag.
Mjau på er så länge.

Mjau, jag är så fruktansvärt ledsen!
Min bästa kompis Saga har somnat in idag.
Hon hade fått cancer som snabbt spridit sig och prognosen var inte alls bra.
Jag kan inte riktigt fatta att hon är borta.
Vi skulle ju fortsätta skicka hemliga doftmeddelanden via Mattes byxor i många år till!
Min fina kompis, den lilla divan, högljutt och lättkränkt och med mycket bestämda åsikter.
Eller "the f***ing Queen of everything" som Saga själv skulle ha uttryck det.
Oj, vad vi saknar henne!!!
Matte bara gråter.
Hon har träffat Saga många gånger.
Klappat och gosat med henne.
Skrattat åt henne.
Fotat henne.
Matte hade till och med köpt en julklapp till henne nyligen.
För Saga och jag bytte alltid julklappar.
Det är så himla sorgligt.
Bara två månader sedan min kompis Wimsa fick somna in.
Matte spände ögonen i mig och sa att jag skulle se till att leva i många år till eftersom hon inte skulle klara sig utan mig.
Jag är hela hennes värld.
Mjau, jag ska försöka göra mitt bästa...
Vila i frid, älskade Saga.
Du fattas oss.

Mjau, jag vet inte om ni eller era tvåbeningar har dekorerat inför Halloween.
Vi har i alla fall ett spöke på balkongen sedan över en vecka nu.
Har ni sett ett spöke någon gång?
Visserligen sägs det att spöken bara visar sig nattetid.
Men vår spöke står där hela tiden.
Ibland flaxar den lite fram och tillbaka.
Och nej, jag är faktiskt inte rädd för spöket.
Lite misstänksam första dagen.
Men inget som hindrade mig från att gå ut på balkongen.
Det konstiga är att Matte inte verkar fatta att det är ett spöke.
Hon pratar om att det är någon form av hemmagjort pop-upp-växthus för att förlänga säsongen för tomatplantan...
Vad ska jag säga?
Hon begriper som vanligt ingenting.
Nu hoppas jag bara att den är kvar i två veckor till.
Sedan kan jag säga BUUUUUUUUH!!!

Mjau, jag måste ju bara avslöja mitt bästa tips för att få ens personal att leka med en.
Bollar i köket, badrummet och framför sängen i all ära.
Men mest effektivt är att skjuta skarpt.
Det gäller naturligtvis att ha bra bollsinne.
Men det vet ni ju att jag har.
Sedan tar man sats och skjuter iväg en boll med full fart mot Mattes ben där hon står i köket och fixar en kopp te.
Pang!
Jag lovar att teet fick vänta...
Sedan har jag även skjutit mål i Mattes tofflor.
Men det är inte alls så effektivt som det det direkta sättet att sikta mot kroppen istället.
Tänkte bara att ni ville veta så här på helgen när personalen är hemma.

Mjau, idag har jag varit ute på balkongen i nästan sju timmar!
Med bara små avbrott för mat och rusningar genom lägenheten.
Matte kände sig tvungen att krypa ihop under en filt i soffan.
Hon delar inte min entusiasm för friluftsliv så här på hösten.
Jag tog kontakt med med några fjäderkottletter med min allra finaste röst.
Men de avböjde vänligt men bestämt min inbjudan till närmare kontakt.
Jag tror inte att fjäderkottletter är särskilt sociala.
I alla fall inte mot dem de inte känner.
De verkar väldigt rasmedveten...
Pfff.
Jag kan minsann roa mig själv!
Det finns både tvåbeningar och skällisar som inte har den blekaste aning om att de är övervakade.
Några sena insekter finns det också på min balkong.
Men nu har jag trots allt kommit in.
Det är ju fredag.
Och det betyder att jag måste sköta en grundlig tvätt inför helgen.
Sedan väntar fredagsmys och godis.
Livet är bra.
Mjau!

Mjau, jag älskar verkligen att det fortfarande är mild och vindstilla.
Jag är mycket ute på balkongen.
Men emellanåt kommer jag inrusandes i full fart in i köket, hallen eller ända in i badrummet.
Ibland tar jag med en boll på färden, Matte hittar dem lite varstans.
Efter en liten stund rusar jag ut igen.
När jag går och lägger mig sen så sover jag väldigt gott...
Matte vet inte riktigt vad det är jag håller på med.
Och jag tänker definitivt inte avslöja det.
Man vet aldrig om Matte misstycker om ens enkla nöjen av någon anledning. Tvåbeningar brukar ju ha varken fantasi eller humor...
Matte tycker att det är svårt att fota mig när jag är så uppe i gasen.
Men ibland behöver även jag hämta andan.
Och då passar hon på.
Ser ni förresten hur jag kramar mattan med frambenen?
Gissa vem som får sig en omgång alldeles strax...

Mjau, idag har jag lekt med tant Maja!
Så nu har jag inte bara buffat och strykit mig mot tant Majas ben utan hon fick kasta bollar till mig, hämta upp dem och kasta igen.
Efter några omgångar insåg tant Maja att Matte faktiskt får en del motion när hon leker med mig.
Även om hon inte kan lämna lägenheten de flesta dagarna.
Jag är nämligen duktig på att motionera Matte!
Och tant Maja var duktig på att kasta bollar, även om några hamnade lite fel...
Sedan fick hon ge mig godis.
Jag brukar äta godis precis bredvid hennes fötter.
Innan tant Maja gick hem tog hon en bild på mig.
Hon vågade dock inte blixtra.
Tant Maja är en mycket lättuppfostrad tvåbening.
Jag funderar på att adoptera henne.
Men Matte påstår att tant Maja har ett eget hem och familj.
Attans också.
Jag hade tänkt ha henne i ett hörn, redo att plocka fram henne när Matte är för trött...
Men okej då, hon får väl komma hit ofta nu då!
Heja tant Maja!

Mjau, idag var det nästan vindstilla så jag passade på att vara mycket ute på balkongen.
Det är rätt mysigt att ligga i min koja även om den är lite improvisatorisk och har en handduk istället för en dyna.
Men medan jag låg där i godan ro så kom det två små fjäderkottletter som var på rethumör.
Det flaxade runt en lång stund på nätet, på spaljén och på hyllan och kvittrade hela tiden "du kan inte ta oss, hihi, du kan inte ta oss!"
Men när jag kom fram ur min koja satte de sig uppe på takrännan för säkerhets skull...
Jag gick och la mig igen.
Men en stund senare var de där igen med samma visa.
Det var både fascinerande och irriterande!
Jag satte mig ner under en pall för att kunna anfalla lite mer oväntat och snabbt men då kom de på att de hade annat viktigt för sig och försvann.
Så snopet!
Jag var tvungen att gå in en stund och jaga några bollar.
Bollar är mer reella än fjäderkottletter och man få sparka dem hur mycket som helst.
Matte säger att det var talgoxar på balkongen.
Men det var det inte alls.
Det var retstickor!
Undrar vad Matte skulle säga om hennes fryspizza eller chokladkaka skulle flyga runt precis under taket utan att hon fick tag i dem???
Nu har jag kickat iväg alla tillgängliga bollar och går ut en sväng till för att kolla på grannar som kommer hem efter jobbet och skällisar som är ute på promenad.
Det kallas för grannverksamhet...
(Bilden är tagen i augusti.)