Den enda som är pigg här hemma idag.

...för dåligt bloggande.
Men vi är lite trötta.

Det var värst vad polisen bötfällar djur så här års...

Tänk om de skulle bry sig lika mycket om övergivna katter och kattungar.

Idag var vi på balkongen.
Matte har inte varit på balkongen på länge.
Inte sen i höstas.
Jag däremot är ju där ute nästan varje dag.
Och då undrade Matte hur det kom sig att trätrallen var ännu mer slitna än vanligt?

Jag kunde inte alls förstå vad hon menade.
Vaddå sliten???
Det ser ju fint ut?
Och hemlighetsfull.

Katthieroglyfer så klart.  

Dessutom behöver jag ju alltid nya ställen att vässa mina klorna på.
Varför?
För att kunna klösa dig bättre när du kommer för nära med din hand...

Sen planterade Matte penséer och givetvis ville jag vara med.
Jag kom mycket nära, nosade nyfiken på alla växter från alla håll och kanter.
Matte satt helt stilla på huk fast hon höll på att få kramp i benen.
Och hon förbannade sig själv som inte hade tagit med telefonen på balkongen.
För jag i solen, mina stora gröna ögon och så gula penséer till det - det var tydligen världens bästa bild.
En bild som bara finns på Mattes näthinna nu.
Men där lär den sitta länge.

Mimmi utan penséer.

Penséer utan Mimmi.

Imorse var jag faktiskt tvungen att väcka Matte.
Det är inte så ofta jag gör det.
Men nu gällde det ett nödläge.
Maten var slut!
Ja, eller nästan slut då.
Det fanns lite lite torrfoder kvar.
Tio femton bitar kanske.
Men jag är ju en förutseende katt.
Det går inte att vänta tills det är helt slut innan man protesterar.
Och Matte fattade direkt att nånting var viktigt.
Det är fördelen med att inte tjata i onödan.
Hon hoppade ur sängen direkt!
Så nu finns det mat i överflöd igen.
Precis som det ska vara.
Mjau!

Nöjd katt.

Matte och jag har njutit av en fin söndagsmiddag när hon väl kom hem efter jobbet.
Om vi ätit samma mat?
Nej verkligen inte.
Skulle jag vilja äta det här?

Bläää.....

Matte däremot - hon skulle inte alls vara nöjd med det här.

Men det är ju super gott!
Så vi har verkligen ingen matrivalitet här hemma.
Och tur är väl det.
Var och en har sin mat ifred.
Men Matte ler lite nöjd för hon påstår att hon äntligen har fått mig att äta Mjau blötmat.
Det måste vara ett missförstånd.
Jag får ju fortfarande portionspåsar.
Mjau har väl inte....?
Matte??
Du luras väl inte?
Matte!!!
Morrrrrrrrrrr..........!

Jag har bloggat i över ett år nu.
Det har hänt enormt mycket sedan dess. Jag har gått från osynlig till att kräva uppmärksamhet.
Från att vara livrädd till en tillgiven katt.
Från försiktighet till vild lek och bus.
Det händer nya saker hela tiden.

Jag startade en diskussion idag på Facebook. Känner mig nämligen orättvist behandlad.

Nä hör ni, jag har identifierad en stor orättvisa.
Ni vet de där födelsedagshälsningar som AGRIA skickar till alla deras försäkrade katter?
Jag har då aldrig fått en sån! ?
Och jag misstänker att det finns fler före detta hemlösa missar som ignoreras på samma sätt. Bara för att man inte vet vårt exakta födelsedatum.
Men det är ju faktiskt så att jag struntar i mitt biologiska födelsedatum. Utan det som räknas för mig är ju dagen som jag adopterades! Dagen som mitt NYA liv började ? En ny födelse.
Så AGRIA - jag vill hädanefter få ett grattismeddelande på min adoptionsdag den 6/2 !!! MJAU ?
Finns det fler med samma önskemål?

Min profilbild på Facebook.