Vilket drama det var idag!
Allt för att jag råkade äta baklänges...
Det blev en ordentlig spya strax innan Matte skulle iväg till jobbet.
Naturligtvis var jag så hänsynsfull att spy på golvet, inte ens på en matta.
Sen krafsade jag runt det för att gräva ner det i parketten...
Eftersom jag aldrig spytt förut blev Matte helt utom sig.
Jag tror faktiskt att hon mådde sämre än mig.
Jag hade ju lekt innan och verkade inte särskilt påverkad.
Hon torkade golvet och sen kontrollerade jag att det verkligen var rent.

När Matte kom hem var jag precis som vanligt.
Klöste på mattan och var leksugen.
Stackars Matte som gått och oroat sig hela dagen...
Nä hör ni, nu har jag faktiskt viktigare saker att göra än att älta mitt lilla missöde.
Spanar genom fönstret.
Ta en tupplur.
Ni vet, riktigt viktiga saker...

Alla vi katter är individer.

Precis som ni tvåbeningar.

Varför tror så många en katt är bara en katt?

Jag menar - ni tvåbeningar är ju alla lika.

Ni äter, jobbar, stressar, glor på dumburken och har access till kattmaten.

Vi katter däremot!

Vi är otroligt olika, vackra, spännande och kreativa personligheter.

Vi vet hur livet ska levas!

Och vi pratar bara när vi har något att säga.  

Så det så.

Jag tror att det finns en hel hög med katter därute som håller med mig.

Vi har alla vunnit högsta vinsten.

Det finns inget bättre.

Och vi är purrfekta att förvalta denna vinst.

Happy ever efter.

Mjau!

...att hålla tungan rätt i mun när man ska hoppa ner!

Vi har söndagshäng.
En på överslafen och en på underslafen.
Matte tycker att jag kunde ligga uppe med henne.
Men jag vill ha egen plats att softa på som är matte - befriad...

Men om slaven lämnar överslafen så gäller det att passa på.
Kolla läget.
Och framförallt kolla vad Matte äter.

Nosa, slicka och lämna lite katthår som tack.
Okej, det är inte gott.
Du kan få ha det för dig själv.
Visst är jag snäll?

Här får ni en översikt.
Eller en manual för att tolka katten.
Matte gillar bilden "exited" som visar henne att hon har tolkad mig rätt när hon kommer hem.
För då är det jag som klöser exalterad på väggen och mattan!
Och hon är också glad över att mitt beteende oftast håller sig till de övre tre raderna.
Mjau!

Skinka är gott.
Men Matte är bara sååå jobbigt när det gäller skinka.
Man får inte bara en skinkbit och vara glad.
Nej, det tycker inte Matte.
Tidigare var jag tvungen att äta min skinkbit precis bredvid Mattes stol eller fot.
Nuförtiden kräver Matte att jag ska ta den ur handen!
Hon håller fram den på två fingrar - hela handen är ju för läskigt.
Men både hon och jag vet att jag inte äter den från hennes hand.
Jag tittar lagom misstänksam och sen sträcker jag ut tassen och drar ner skinkbiten med hjälp av klorna ner på golvet.
Först då går den att äta.
Och efter två eller tre små bitar tröttnar jag på kraven, knycker på huvudet och går min väg.
Om jag ens bryr mig.
Det finns bara vissa dagar som jag går med på dessa odemokratiska regler överhuvudtaget.
Hon ska inte inbilla sig att hon kan få mig att göra saker jag inte vill, hon där som äger skinkan...

Jag klarar mig utmärkt utan skinka.
Bara så du vet.
Jag dansar inte efter din pipa!

Vaddå?
Gå upp?
Varför det då?
Mat?
Nä, jag är inte sugen.
Lek?
Nä, jag orkar inte.
Vad annars?
Nä, jag tänker bara gå upp om du öppnar balkongdörren.
Do we have a deal?