Mjau, idag har Matte huvudvärk.
Det gör ingenting.
Ute snöar det.
Inne ligger vi och myser.
Jag kanske myser mer än Matte som har värk.
Men vi har det fint.
Vi har det varmt.
Vi är mätta.
Och vi har så mycket kärlek mellan oss.
Det är inte alla som har.
Mjau!

Mjau, idag fick Matte sin fjärde spruta.
Men det var på håret att det gick åt skogen.
Det blev nämligen strömavbrott på hela Gotland.
Och förutom att det då blir helt mörkt i badrummet och sovrummet så fungerar inte hissen.
Matte plockade fram kläder och använde badrummet med hjälp av ficklampa.
Men utan hiss sitter hon definitivt fast!
Som tur för henne kom elen tillbaka mindre än 10 minuter innan hon skulle iväg.
Men då hade hon inte kunnat dricka te och det fick till följd att hon har varit lite grinig hela dagen...
Och när hon kom hem efter en massa samåkning och förseningar var hon så trött att hon bara gick och la sig och sov några timmar.
Ja och sedan var det för sent på dagen för en stor stark kopp te tyvärr.
Tvåbeningar har så konstiga vanor.
Själv kan jag äta och dricka när som helst på dygnet utan problem!
Förresten har vi fått en fin liten katt i brevlådan.
Den köpte Matte via Katthimlen kan vänta, och den ska sitta i en kruka på balkongen så småningom.
Visst är den fin?
Den luktar extremt spännande.
Mjau!

Mjau, idag läste Matte något i tidningen Kattlivet som upprörde både henne och mig väldigt mycket.
Det handlade om katters klösande och där stod det att en vanlig orsak till att lämna bort en katt var för att den klöste på fel ställe.
På riktigt?
Då hade jag legat risigt till i ett annat hem.
Och det fanns en potentiell risk även hos Matte.
För två år innan jag kom, såg och segrade hade Matte separat och för första gången köpt en ny soffa.
Tidigare hade hon bara haft väl begagnade soffor som behövde täckas över med stora filtar.
Matte njöt av soffan och den var nästan som ny när jag gjorde entré.
Hon hade nog hoppats att jag inte skulle klösa på soffan och hon hade förstås köpt ett stort klösträd till mig.
Och så kom jag.
Jag klöste inte en enda gången på mitt klösträd.
Däremot gillade jag att klösa på soffan.
Och Matte?
Matte gjorde inte som många kattägare gör - skrika eller straffa - utan hon skiftade fokus.
Från soffan till mig.
Hon kom direkt fram till att hon älskade mig mycket mer än soffan.
Och på den vägen är det.
Därför lever vi lyckliga med en lite trådsliten soffa och klösmärkta mattor och klösträdet är såld förutom kojan.
När man är familj och älskar varandra så har man överseende med varandras fel och brister.
Och Matte är ju inte felfri hon heller...
Mjau!

Mjau, Matte är så trött idag att hon har tagit flera tupplurar.
Naturligtvis följde jag alltid med till sängen.
Men sedan när hon höll på att somna så gick jag iväg för att äta eller leka eller titta ut genom fönstret.
Man kan ju inte ligga i sovrummet hela tiden, tycker jag.
Jag gillar också att sova men inte hela tiden.
Kanske om Matte skulle ligga stilla och jag kunde få ligga på Mattes arm hela tiden.
Men hon ska ju hela tiden vända på sig, sträcka ut benen eller vinkla dem och liknande.
Det blir lite tröttsamt i längden.
Men jag följer alltid med henne.
Och när hon går upp är jag där direkt igen.
Jag måste ju få mitt gos.
Mjau!

Men Matte, var är mina lördagsgodis?
Du har väl inte glömt bort dem?
I så fall finns det risk för att jag svälter ihjäl.
Jo, på allvar!
Det är livsviktigt med lördagsgodis.
Du kan fråga vilken katt som helst för att få det bekräftat.
Självklart kan du få en massa pussar i utbyte.
Jag är absolut inte snål när det gäller pussar.
Men sätt lite fart nu är du snäll.
Mjau!

Mjau, som ni kanske vet så finns det vårtecken och vårtecken...
Jag fick ett vårtecken av Smiley i form av ett bi.
Biet är tjock som en humla men låter mest som en ilsken geting.
Så jag leker med skräckblandad förtjusning.
Jag får ju inte jaga getingar egentligen.
Eller bien eller humlor.
Eftersom man kan råka illa ut då.
Det vet ju alla smarta katter.
Matte säger att den här getingen inte sticks.
Men jag är inte helt säker på att jag litar på det.
Hon säger nämligen även att getingen låter som en kossa!
Eftersom ljudet först stegras och sedan går ner igen.
Och då tänker hon på kosläpp som också är ett vårtecken.
Fast hon tänker också på kosläpp när jag leker ibland...
Så nu kallar vi den för ko-geting.
Det måste vara ett extra stark vårtecken, eller hur?
Mjau!