Mjau, idag läste Matte något i tidningen Kattlivet som upprörde både henne och mig väldigt mycket.
Det handlade om katters klösande och där stod det att en vanlig orsak till att lämna bort en katt var för att den klöste på fel ställe.
På riktigt?
Då hade jag legat risigt till i ett annat hem.
Och det fanns en potentiell risk även hos Matte.
För två år innan jag kom, såg och segrade hade Matte separat och för första gången köpt en ny soffa.
Tidigare hade hon bara haft väl begagnade soffor som behövde täckas över med stora filtar.
Matte njöt av soffan och den var nästan som ny när jag gjorde entré.
Hon hade nog hoppats att jag inte skulle klösa på soffan och hon hade förstås köpt ett stort klösträd till mig.
Och så kom jag.
Jag klöste inte en enda gången på mitt klösträd.
Däremot gillade jag att klösa på soffan.
Och Matte?
Matte gjorde inte som många kattägare gör - skrika eller straffa - utan hon skiftade fokus.
Från soffan till mig.
Hon kom direkt fram till att hon älskade mig mycket mer än soffan.
Och på den vägen är det.
Därför lever vi lyckliga med en lite trådsliten soffa och klösmärkta mattor och klösträdet är såld förutom kojan.
När man är familj och älskar varandra så har man överseende med varandras fel och brister.
Och Matte är ju inte felfri hon heller...
Mjau!