Mjau, idag hade vinden mojnat så pass mycket att Matte gjorde ett försök att fästa nya buntband runt stången och balkongräcket.
Så att inte mitt kattnät rasar.
Samtidigt passade hon på att plocka in några små plastkrukor som hon ska peta ner några frön.
Det kanske blir bättre än förra året.
Kanske...
Naturligtvis övervakade jag henne noga.
Hon sköljde krukorna i diskhon och sedan var energin slut och vi gick och la oss igen.
Förresten blev jag inspirerad av stormen häromdagen och lekte "hela havet stormar" i vardagsrummet.
Det gör jag visserligen med jämna mellanrum.
Men den här gången fick jag till en riktigt hög stormvåg på trasmattan!
Jag tror att den stackars muslingen kommer att drunkna under den...
Man har inte roligare än man gör sig, eller hur?

Mjau, vissa dagar säger Matte att jag är omöjligt att fota.
Så snart hon öppnar kameran på telefonen så försvinner jag.
Jag vänder mig bort, jag promenerar ur bild eller så vill jag bara stryka mig på telefonen.
Matte suckar och försöker följa efter mig eller smyger sig på mig när jag sover.
Men ibland vill jag inte helt enkelt.
Det är väl inte så konstigt?
Visserligen är jag lite av en influenser-katt som är både konstnär och vårdare, och jag har en hel hög med katter som följer bloggen.
Men det finns gränser.
Tänk om jag skulle försöka fota Matte varje dag...
Det skulle hon aldrig gå med på!
Idag till exempel.
Visserligen har hon äntligen tagit en välbehövligt dusch men hon orkade inte tvätta håret som har varit ihopknölat till ett tofs i över en vecka nu.
Blek är hon också och så har hon en bula i pannan...
Man vill helt enkelt inte ställa upp på bild varje dag.
Det är det nog ingen som vill.
Tänk om pälsen inte ligger rätt.
Eller när jag inte har hunnit vässa klorna ordentligt.
Och ibland tycker jag att vi borde gosa eller leka istället.
Ja, ni vet ju säkert själv hur det är.
Matte har samlat ihop några bilder som inte blev som det var tänkt.
Hon kallar dem "på jakt efter den katt som flytt" vilket tydligen är en litterär anspelning.
Men jag läser bara böcker som handlar om katter jag.
Och för övrigt flyr jag inte.
Jag försöker bara att behålla min värdighet!
Så det så.

Mjau, det är hemskt synd om mig!
Ville bara klargöra det.
Matte har fortfarande ont i huvudet (och i halsen) och ligger mest platt i sängen.
Och jag har tråååkigt!
Det är väldigt tråkigt att ha tråkigt ska ni veta!
Jag har nämligen inget att leka med.
INGENTING!
Ni kan se det själv på bilden...
Ibland lägger jag mig en stund i den där kojan.
Bara för att känna efter.
Då brukar Matte kalla mig för Joakim Anka.
Ingen aning varför...
För övrigt finns det såklart INGA leksaker på golvet och inga bollar heller.
Och det finns även en korg med INGENTING att göra.
Nu fattar ni verkligen att det är synd om mig, eller hur???
/Mimmi (som inte kan välja mellan sina 101 olika leksaker)

Mjau, tyckte ni också att stormen var läskigt?
Den skakade i fönstren och balkongdörren och ville in.
Men det fick den inte!
Då rev den istället av en av stängerna som håller upp mitt kattnät på balkongen.
Den står och svajar lite nu.
Matte ska fixa den när det slutar blåsa.
Själv placerade jag huvudet i Mattes hand.
Det finns nog inget annat som får mig att känna mig så trygg som detta.
Matte är min stora trygghet.
Mjau!

Mjau, alltså jag förstår mig verkligen inte på tvåbeningar.
De gör så himla konstiga saker!
Matte till exempel.
I morse körde hon en kraftmätning med handfatet i badrummet.
Gissa vem som vann?
Handfatet förstås!
Den sitter där den sitter och verkar helt oberörd.
Medan Matte fick en stor bula i pannan och huvudet dunkade i flera timmar.
Och vet ni vad Matte sa då?
- Nu har jag så otroligt ont i huvudet så jag märker knappt att jag även har väldigt ont i halsen.
Vad ska man svara på det?...
Jag såg i alla fall till att hon la något kallt i pannan och sedan gick vi och la oss i sängen igen och sov flera timmar till.
Att gå och lägga sig igen när dagen börjar fel borde alla lära sig, tycker jag.
Självklart bistod jag med en massa gos.
Men när vi skulle göra nästa försök att gå upp och jag som vanligt buffade Matte i huvudet så var det inte lika uppskattat som vanligt...
Nä, nu tar vi det väldigt lugnt!

Mjau, som ni vet så älskar jag bollar.
Och särskilt mina mjuka gummibollar som studsar.
Eftersom de är mjuka kan man i värsta fall ta dom mellan tänderna också.
Perfekt att spela tassboll med helt enkelt.
Matte är krasslig igen och har ingen energi att leka med mig.
Jag kan sysselsätta mig själv mycket väl med mina bollar.
Även om de kan hamna lite var som helst när jag skjuter mål...
Men eftersom jag tycker att Matte är tråkigt så försöker jag att hinta henne.
I morse låg det tre bollar i köket.
En vid tröskeln, en mitt i och en nära matskålen.
Och ja, de kastade Matte mot vardagsrummet till min stora glädje.
Men igår kväll var jag tvungen att ta till det tunga artilleriet.
Matte satt på huk i hallen och rensade min låda samtidigt som jag dribblade hej vilt med en boll.
Och rätt vad det var så skjöt jag Matte i sidan.
Med full fart!
Matte blev helt häpen men sedan skrattade hon och kastade tillbaka bollen.
Så nu vet ni varför jag tränar så mycket tassboll - det är inte bara dribbladet utan även att skjuta mål.
Levande mål!
Annars händer det att jag skjuter någon av mina leksaksmöss.
Men de skrattar inte utan säger bara lite förnärmad "piiip".
Och om jag själv blir sur på bollen för att den inte vill som jag vill så gör jag processen kort och dränker den.
Så det så.
Mjau!

Mjau, vilken fest vi hade inatt!
Tack till alla katter som kom och extra tack till de som deltog i tassbollmatchen.
Det var länge sedan som jag hade så roligt!
Matte undrade försynt vart alla bollar hade tagit vägen, men jag bara gav henne min mest oskuldsfulla blick...
Idag är jag naturligtvis väldigt trött.
Jag ville inte alls gå upp utan bara ligga i Mattes famn och gosa.
Men efter 1,5 timmar var Matte tvungen att gå på toa och svälja sin medicin.
Jag åt lite frukost.
Men sedan gick vi raka vägen tillbaka till sängen och sov flera timmar till.
Nu har Matte gått upp och ätit "frukost" men jag ligger kvar i sängen.
Det blev nog lite för mycket kattmynta och för många jamare i natt...
Mjau!

Mjau, idag är det en stor dag.
Matte och jag firar hela 5 år tillsammans!
Den 6/2 för fem år sedan var en fredag.
Det var kallt och snö på marken.
Och jag var så himla rädd...
Men Matte var så snäll och tålmodig och kärleksfull.
Jag fick utvecklas i min egen takt och jag trivdes alltid mycket bra.
Även under de första åren när jag inte ville bli klappat.
Då, för 5 år sedan trodde jag aldrig att jag skulle älska och lita på en tvåbening.
Men titta på mig idag!
Gosigare katt får man leta efter.
I april för två år sedan släppte jag de sista hämningarnar och sedan dessa jobbar jag på att ta igen allt gos som jag gått miste om.
För fem år sedan visste jag inte att livet kunde vara så här underbart.
Tänk om alla skyggisar fick egna hem med tvåbeningar med oändligt många tålamod.
Vi före detta skyggisar brukar bli väldigt kärleksfulla pälsklingar!
Och eftersom jag är utefödd och uppvuxen och ingen vet när jag fyller år så firar jag som vanligt min födelsedag idag på min adoptionsdag.
Idag fyller jag antagligen ungefär 7 år!
Och det tycker jag ska firas.
Ikväll när Matte har somnat så får alla mina kompisar komma hit på fest.
Det blir tonfisk och godis och en spännande tass boll-match!
Ni kommer väl?
Mjau!