Mjau, jag är nog som mest uthållig när jag spanar in en insekt.
Då kan jag sitta hur länge som helst och stirra.
Matte tycker att jag är rolig där jag sitter på soffans armstöd och bevakar en mal.

Hon påstår att jag kommer att få nackspärr om jag ska sitter så där hela tiden.

Tsssss...

Nackspärr!

Jag är så mycket smidigare än Matte ju!!!
Men jag har inte tid att ge henne en föraktfull blick eftersom jag inte kan släppa malen med ögonen.
När som helst skulle det kunna komma en möjlighet att attackera.
Sånt här är faktiskt lika givande som att dribbla runt med en boll eller att jaga laserpekaren på kvällen innan Matte går och lägger sig för att sova.
Matte förstår inte det eftersom hon inte jagar.
Hon har ingen aning om vad hon missar!
Men det finns ju så mycket som hon inte har en aning om.
Till exempel hur spännande det är ute på balkongen på morgonen när allt är i rörelse, även om det bara är någon enstaka plusgrad.
Det finns bara två saker som jag kan ännu bättre.
Att sova.
Och att gosa...