Vi gör inte många knop idag.
Matte har feber igen och ligger mest ner.
Om hon inte kokar vatten som tar evigheter att svalna.
Till och med jag har fått avkokad vatten i mina skålar.
Och tydligen ska detta fortsätta i minst flera dagar till...
Aldrig längtar man efter kall vatten så mycket som när det bara finns varmt!
Ute stormar det som om balkongen ska flyga iväg till sydligare breddgrader.
Men jag fick en stor portion av min absoluta favoritmat!
Och som tack fick Matte en puss i pannan.
En riktig blöt puss!
Det tyckte hon om.
Men nu ska vi fortsätta att sova.

Idag har Matte och jag spelat tassboll.
Matte var så upptagen med att koka vatten efter en vattenläcka i området så hon var rätt tråkigt.
Men om man tassar in en boll till henne i köket så vet hon att det är lekdags.
Så hon tog bollen och försökte att skjuta mål i vardagsrummet.
Det lyckades hon dock inte med eftersom jag höll varenda boll.
Även om jag var två meter därifrån.
Det var nästan flygande försvar av mig!
Hur kul som helst.
Släng dig i väggen, Zlatan!
Vanligtvis är det ju jag som dribblar och skjuter mål.
Men idag var jag målvakt och släppte inte in en enda boll.
Till slut var Matte tvungen att ge upp och återvända till köket och vattnet.
Hm...
Jag kanske skulle bli fotbollstränare?

Ibland är livet lite skevt.
I de små detaljerna eller i större sammanhang.
Matte kan se lite skevt ut när hon besväras av värk som värktabletterna inte rår på till exempel.
Då brukar jag titta konstigt på henne.
Så nu tog hon ett skevt foto på mig från soffan.
Där ser jag att som en av de pepparkaks-katter som hon bakade innan jul.
Det var inte så sjysst.
Jag är en mycket vacker katt!
Det skeva finns snarare inom mig i mitt psyke än på utsidan.
Men i en konstig ställning från fel vinkel så ser det ut som om tre av mina ben har gått av på mitten...
Imorse höll jag faktiskt på att bli av med ett ben.
(Tyst, Matte, jag överdriver inte!)
Okej då, en tass.
När Matte serverar riktigt god frukost så kan jag hålla mig framme nu och även stryka mig mot Mattes ben.
Ja, eller snarare kunde.
Nu håller jag avstånd igen.
För Matte såg sig inte för och var på väg att trampa på min tass!
Kan ni tänka er?
Vilken KATTastrof!!!
Jag har ju alltid vetat att hon är farligt.
Det är bara ingen som tror mig...
*surar lite*

Jag har börjat valla Matte.
Som en hund som vallar får.
(Säg nu bara inte till Matte att jag jämför henne med får...)
I mitt fall vallar jag henne sakta men säkert till köket och matskålen.
Det går jättebra!
Jag gosar lite med henne och sedan flyttar jag mig lite i riktning mot köket.
Då kommer Matte oftast efter några steg och så gosar jag igen och flyttar lite på mig.
Och Matte följer mig.
När vi är i köket så tittar jag mycket menande på den tomma skålen som jag får blötmat i och nosar eventuellt uppfordrande på den.
Sen sätter jag mig under köksbordet och stirrar på Matte.
Det brukar fungera bra.
Matte fattar och fyller på med lite blötmat.
Fast hon tycker att jag även kan äta lite torrfoder ibland...
Jag visste väl att jag skulle få användning av att våga vara lite gosigt!
High paw till alla katter som också vägledar sin personal.
/Nöjd Mimmi med fylld mage.

Vi har gått i ide, Matte och jag.
Vädret är vidrigt.
Och Matte är ännu sjukare än vanligt.
Så det är inget kul.
Vi hörs igen någon gång i april.
Eller nej, förresten, jag ska ju ha en ny auktion i slutet av januari!
Attans också...
Och jag har redan ett tema till det.
Det kan vi naturligtvis inte hoppa över.
Så vi får försöka att vakna emellanåt.
För inte kan jag sluta hjälpa behövande katter.
Mjau!

Matte försov sig idag med flera timmar.
Hon vaknade inte förrän vid lunchtid.
Skyllde på att hon är sjuk.
Så hon tänker inte göra något alls på några dagar.
Inte fixa den där nya sladden till teven till exempel, som eventuellt kan generera tevetittandet igen.
Men bara eventuellt.
Jag tycker det går lika bra att sova som att titta på teve.
Men jag hade ett stort gosbehov när Matte tillfälligt tog sig ur sängen.
Jag gosade i 20 minuter med Matte.
Det var trevligt!
Tänk att jag nu har gosat en hel månad med Matte...
Och vi älskar det båda två.
Ikväll åt Matte några ostbollar.
Jag vädrade i luften och till slut fick jag en ostboll.
Den passade mig inte i smaken.
Men så kom jag på att den gick alldeles utmärkt att leka med!
Så jag dribblade ostboll genom rummet.
Skojigt!
Tills Matte reste på sig och lyckades trampa rakt på bollen.
Kras - och så var det bara smulor kvar...
Klant-Matte!!!

Jodå, jag har överlevt nyårsnatten.
Men bara med nöd och näppe.
Och med Matte.
Jag började bli rädd runt 20:30 igår.
Sökte skydd under soffan igen.
Så Matte tog fram en kudde, satte sig på golvet och pratade med mig.
Jag kom fram igen och la mig under soffbordet.
Matte var så övertygande att jag blev helt lugn igen.
Jag till och med sov räv med huvudet på tassarna.
Men när det smällde väldigt högt ryckte jag till och lyssnade orolig.
Matte fortsatte vårt terapisamtal och till slut kunde jag sträcka på mig, gäspa och ligga raklång på golvet.
Jag gick till och med till köket och åt lite.
Men sedan började det smälla ännu mer så då jag låg under soffbordet igen.
Och Matte pratade och pratade.
Och jag lugnade mig igen.
Men en kvart innan tolvslaget började världen utanför att fullständig explodera.
Jag försvann under soffan i panik.
Efter ett tag rusade jag panisk till sovrummet men kom snart tillbaka.
Det blev som förra året, jag bytte panikslagen mellan sovrum och vardagsrum och till slut stannade jag under sängen.
Matte satt på knä framför sängen tills det lugnade sig.
Sen tyckte hon att jag kunde komma ut igen.
Men det tyckte inte jag.
Matte gick runt och pratade, släckte lampor, drog upp persiennerna igen och borstade tänderna.
Jag satt där jag satt.
Klockan ett var Matte så trött att hon lade sig.
Hon pratade lite till och sen bara somnade hon.
Jag satt kvar och var under chock.
Halv tre vaknade Matte av att jag rusade till lådan och sedan rusade tillbaka in under sängen.
Matte tyckte att jag överdrev, det var helt tyst ute.
Men som katt kan man inte vara tillräckligt försiktigt!
Matte pratade igen tills hon somnade om.
Jag vet inte riktigt hur länge jag låg kvar under sängen.
Men när Matte gick på toa runt halv fem så låg jag på bokhyllan och sov.
Då kunde även Matte slappna av helt.
I morse var jag glad och gosig igen.
Som om ingenting hade hänt.
Men jag är glad att Matte lyckades hålla mig lugn större delen av kvällen.
Matte är också glad för det, även om hon säger att det där med att sitta på golvet i flera timmar tyckte hennes kropp absolut inte om.
Men det är ett pris hon gärna betalar eftersom det var avgörande för att hålla mig lugn.
Både Matte och jag är glad att det tar ett helt år till nästa nyårsafton!